Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musjikerna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gg MüSJIKEBNA.
en lycka att vi ej blefvo innebrända. Gubbens mossa
brann upp ... det var skada.»
Det klämtades i kyrkan på andra stranden och
de skrällande brandsignalerna ljödo oupphörligt. Då
Olga en stund stått flämtande midt i eldskenet och
med stigande förfäran sett på de röda fåren och de
rosenfärgade dufvorna, som flaxade öfver
rökhvirf-larna, började hon springa fram och tillbaka. Hon
tyckte att de skrällande ljuden som hvassa törnen
stungo henne i själen, att eldsvådan aldrig skulle
kunna upphöra, att Sascha var afsvimmad... Då
stugtaket störtade in med ett häftigt brak, trodde
hon att hela byn skulle komma att brinna ned, och
liksom bedöfvad af den tanken, förmådde hon ej
längre bära vatten utan satte sig ned och ställde
ämbaret bredvid sig; rundt omkring sutto gamla
gummor och snyftade högt som om de begråtit
en död.
Från herrgården på andra stranden kom
förvaltaren med folk och brandredskap. I spetsen gick
en mycket ung student med sin hvita skjorta
uppknäppt. De hade med sig yxor; en stege restes
upp mot det brinnande huset och några män klättrade
upp, anförda af studenten, som var röd och varm
och kommenderade med hög röst och med en ton,
som om han vore fullkomligt förtrogen med
eldsläckningsarbetet. De höggo lös de brinnande
bjälkarna, röjde, undan skjul, gärdesgårdar och
hö-volmar.
»Låt bli att bryta ned!» hördes en grof röst
ropa ur mängden. »Låt bli det!»
Kirjak gick fram till stugan med beslutsam min,
som om han föresatt sig att förhindra nedrifvandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
