- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
47

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musjikerna - 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mu8jikebna.

47

stod länge vid branten och såg ut Öfver det myckna
vattnet, såg på solen, på kyrkan, som tycktes ha
blifvit ung på nytt; tårarna strömmade, hon andades
tungt af längtan att få ila långt, långt bort — så
långt som blicken kunde nå — bort mot det
blånande fjärran!... Det hade blifvit beslutadt, att hon
skulle återvända till Moskva. Kirjak skulle följa
med och söka sig något arbete, hvad helst han
kunde få. Ack, om hon kunde få ge sig af nu
snart!

Då vägarna torkat upp och det blifvit litet
varmare, begåfvo Olga och Sascha sig i väg med
sina knyten på ryggen och med bastskor på fötterna;
de lämnade byn tidigt på morgonen, ledsagade af
Marja. Kirjak var sjuk och skulle stanna hemma
ännu en vecka. För sista gången gick Olga in i
kyrkan för att bedja; då hon tänkte på mannen grät
hon ej, men ansiktet förvreds och blef fullt med
rynkor som om hon vore mycket gammal. Hon
hade magrat och blifvit ful och gråhårig under
vintern; det vackra, behagliga leendet var borta, sorgen
hade kvarlämnat ett undergifvet, vemodsfullt uttryck
på hennes ansikte och blicken hade blifvit slö och
frånvarande. Hon kände det svårt att skiljas från
byn och från musjikerna, tänkte på hur de burit
Nikolai, vid hvarje stuga bedit för hans själ, och
hur alla gråtit och deltagit i hennes sorg. Under
sommarens och vinterns lopp hade hon ofta tyckt
att dessa människor lefde sämre än djur och att det
var ohyggligt att bo tillsammans med dem; de voro
råa, oärliga, osnygga och aldrig nyktra, de lefde i
osämja och grälade ständigt därför att de ej aktade,
utan fruktade och misstrodde hvarandra. Hvilka var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free