Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musjikerna - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
MUSJIKERNA.
det som underhöllo krogen? Musjikerna. Hvilka
var det som förslösade och söpo upp de pengar som
tillhörde miren, skolan och kyrkan? Musjikerna.
Hvilka var det som stulo från grannarna, anlade
mordbrand, vittnade falskt vid domstolen för en
butelj brännvin? Musjikerna. Ja, det var svårt
att lefva bland dem, men de voro dock människor,
som kunde lida och gråta som andra, och det var
mycket i deras sorgliga belägenhet som kunde
rättfärdiga dem: det tunga arbetet, som kom hela kroppen
att värka under natten, den stränga vintern, den
knappa skörden, det trånga utrymmet — och
ingenstädes någon hjälp — intet hopp om hjälp! De som
voro rikare och mäktigare lämnade ingen hjälp,
därför att de själfva voro råa, oärliga, onyktra och
själfva grälade lika mycket. Till och med den fine
tschinovinken och förvaltaren behandlade musjikerna
som landstrykare, och äfven starosten och kyrkvärden
sade »du» till dem och trodde sig ha rättighet
därtill. Hur skulle man kunna vänta någon hjälp eller
något godt föredöme af egennyttiga, giriga,
utsväfvande lättingar, som kommo till byn endast för att
samla in pengar och injaga skräck? Olga kom
ihåg hur bedröfvad gubben hade sett ut, då Kirjak
i vintras fördes bort för att undergå det
kroppsstraff, som han blifvit ådömd ... Nu kände hon
ett djupt medlidande med alla dessa människor, och
oupphörligt vände hon sig om och blickade tillbaka
mot byn.
Då Marja följt med dem tre verst, tog hon
afsked; sedan föll hon på knä, började gråta högt och
kastade sig ned med ansiktet mot marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
