Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 på steppen.
»I natt, 0111 Gud vill, hinna vi upp den...»
Hundskall hördes. Sex stora stepphundar sprungo
fram från något bakhåll, rusade vildt skällande mot
vagnen och omringade den under hesa tjut; Deras
ögon voro röda af raseri, och det såg ut som om de
ursinniga djuren ämnade sönderslita både hästar)
vagn och människor. .. Deniska blef förtjust öfver
detta tillfälle att få visa sin skicklighet i att drifva
på och sätta fart i hästarna, och med en skadeglad
min lutade han sig utom vagnen och slog till
hundarna med piskan. De började tjuta ännu
ursinnigare, och hästarna satte af i vildt sken. Jegoruschka,
som knappt kunde hålla sig kvar, satt och såg på
hundarnas ögon och tänder och förstod att, om han
föll af, skulle de ögonblickligen slita honom i stycken,
men han kände likväl ingen fruktan, utan betraktade
dem med samma skadaglada min som Deniska och
förargade sig öfver, att han ingen piska hade.
Vagnen ilade förbi en fårahjord.
»Stanna!» skrek KusmitschofF. »Tprr!»
Deniska drog i tömmarna af alla krafter och höll
in hästarna. Vagnen stannade.
»Kom hit!» ropade KusmitschofF till herden.
»Lugna de förbannade hundarna!»
Den gamle herden, som var trasig och barfota,
hade en varm skinnmössa på hufvudet, en smutsig
säck kring höfterna och en lång, upptill böjd staf i
handen — en allt igenom gammaltestamentlig gestalt
— befallde hundarna vara tysta och gick fram till
vagnen med mössan i hand. En alldeles likadan
figur stod, som en uppenbarelse från gamla
testamentet, orörlig på andra sidan om hjorden och betraktade
likgiltigt de resande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
