Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
l’Ä STEPPEN.
i en sliten, svart röck, som hängde på hans smala
axlar alldeles som på en klädhängare; hvar gång
Moisej Moiseitsch af glädje eller förskräckelse slog
med händerna, flaxade rockskörten som ett par vingar.
Dessutom hade han ett par vida, hvita byxor och
en röd sammetsväst, som såg ut som en stor vägglus.
När Moisej Moiseitsch kände igen de resande, stod
han först liksom förlamadx af öfversvallande glädje,
sedan slog han ihop händerna och suckade.
Rockskörten viftade, ryggen kröktes i båge, och det bleka
ansiktet upplystes af ett så strålande leende, som
om åsynen af vagnen ej endast var honom en
angenäm öfverraskning, utan äfven beredde honom den
största lycka.
»Ack, Herre Gud! Herre Gud!» ropade han med
sjungande röst, medan han flämtande sprang om
kring vagnen och med lifliga åtbörder bjöd de
resande att stiga ur. »Hvilken lyckodag detta var
för mig! Med sång och spel borde en sådan högtid
firas. Ivan Ivanytsch! Fader Christofor!... Gud
nåde mig! En sådan fin, liten herre sitter där på
kuskbocken-! Herre Gud, här står jag orörlig och
ber inte ens mina gäster stiga in! Våren så goda!
Jag ber er ödmjukast vara välkomna! Låt mig
taga vara på edra saker!... Ack, Herre Gud!»
Moisej Moiseitsch hjälpte de resande att stiga
ur och höll just på att taga sakerna ur vagnen, då
han plötsligt vände sig om och började skrika med
hes röst och så förtvifladt som om han vore i
sjönöd:
»Salomon! Salomon!»
»Salomon! Salomon!» upprepade en kvinnoröst
inne i huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
