Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a steppen. 80
fönstren fanns något, som skulle kunna kallas prydnad.
På den ena väggen hängde en tafla i mörk träram
med några ordningsregler under den ryska
dubbelörnen, och på den andra något slags gravyr med
öfverskrift: »Likgiltiga människor», och infattad i en
likadan ram. Hvad människorna voro likgiltiga för,
var omöjligt att utgrunda, ty gravyren var illa
åtgången af tiden och tycktes alltid ha varit ett
älsklingstillhåll för flugorna. Det luktade skämdt
och surt i rummet.
Medan Moisej Moiseitsch förde in sina gäster
fortsatte han att bocka sig, slå ihop händerna och
ropa högt af glädje — hvilket allt han ansåg
nödvändigt för att vara riktigt artig och älskvärd.
»När passerade våra formän här förbi?» frågade
Kusmitschoff.
»Några kommo tidigt i morse, Ivan Ivanytsch,
och de andra rastade här under middagen till fram
emot aftonen.»
»Har Varlamoff varit här?»
»Nej, Ivan Ivanytsch. I går morse kom hans
förvaltare, Grigori Jegorytsch, hit och han talade om
att Varlamofl’ har rest till Molokana.»
»Utmärkt! Vi hinna nu snart upp föran och
sedan fara vi till Molokana...»
»Gud bevare er, Ivan Ivanytsch!» sade Moisej
Moiseitsch förskräckt och slog med händerna. »Hvar
tänker ni då vara i natt? Nej, ni skall äta kväll
hos mig i lugn och ro och hvila här öfver natten,
och i morgon bittida, om Gud vill, fortsätter ni resan!»
»Omöjligt, alldeles omöjligt! ... Ni måste
ursäkta mig, Moisej Moiseitsch,–-en annan
gång, men nu har jag inte tid. Vi stanna här en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
