- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
99

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a steppen. 99

hans trötta hjärna, som allt mer och mer förslappades,
och den ena underbara, fantastiska bilden dök upp
efter den andra, utan att han ansträngde sig det
allra minsta, och försvann åter spårlöst, om ban bara
skakade litet på hufvudet. Hela den omgifvande
naturen var föga ägnad att stämma till nyktra tankar.
Till höger reste sig de mörka kullarna och gåfvo
intryck af något hemskt och hemlighetsfullt; till
vänster var himlen längst ned vid horisonten
öfvergjuten af ett rödt skimmer, och det var svårt att
afgöra, om det var återskenet från någon eldsvåda
eller om det bebådade månens uppgång. Liksom
under dagen kunde man äfven nu se ut öfver de
stora vidderna, men den mjuka, blå färgtonen hade
försvunnit då aftonens skuggor föllo på, och hela
steppen hvilade nu dold under kvällens töcken,
liksom Moisej Moiseitsch’s barn under täcket.

Fastän vakteln och kornknarren icke längre låta
höra sig under juliaftnarna och nätterna, och
näktergalen ej mer sjunger i skogsdungarna, och
blommorna ej dofta, är steppen dock härlig och full af
lif. Knappt har solen gått ned och kvällens töcken
sänkt sig öfver jorden, förrän dagens tunga är glömd,
allt är försonadt, och steppens breda bröst drar en
suck af lättnad. Ett muntert prasslande, som aldrig
brukar höras under dagen, uppstår i gräset —
alldeles som om de vissna grässtråna nu i mörkret ej
kunde se sin skröplighet; alla de prasslande,
sjungande ljuden, från steppens djupaste bas till dess
högsta diskant, smälta samman till ett oafbrutet,
entonigt sorl, som stämmer till vemodsfulla tankar och
drömmar. Det enformiga sorlet verkar söfvande som
en vaggsång; man färdas alltjämt framåt och känner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free