Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på steppen. 103
Mamma och deras jungfru, Ljodmila, komma
springande ut ur huset. Mamma hälsar gladt på
honom och frågar: »Hvem är den där damen?»
Jegoruschka svarar, att det är samma grefvinna,
som i sin salong har klockan med den gyllene
ryttaren. Af tacksamhet öfver att han fått komma hem
igen, faller han grefvinnan om halsen och kysser
henne på ögonen, på pannan och tinningen .. . »Har
han inte varit besvärlig under vägen?» frågar mamma.
»Nej,» svarar grefvinnan, »han har sofvit hela tiden.»
— Man pratar en stund, grefvinnan Dranitskaja tar
afsked och vill resa, men modern hindrar henne att
stiga upp i vagnen och ber: »Yill ni inte vara så
god och stanna hos oss Öfver natten?» Grefvinnan
samtycker, och Ljodmila skyndar in för att bädda åt
henne på soffan i salongen. Men Jegoruschka går
in i barnkammaren, kastar sig på sängen utan att
kläda af sig och sofver, sofver, sofver! Det enda
som stör honom är något hårdt, som skafver på
högra höften — det är pepparkakan, som han fått
af judinnan, och som ligger i fickan. Jegoruschka
sofver djupt och småler af välbefinnande — men
plötsligt får han höra någon ropa högt alldeles intill
hans öra:
»Tprrr! God dag, Pantelei! Har allt gått
bra?»
»Ja, Gud vare lof, Ivan Ivanytsch!»
»Har ni inte sett Varlamoff?»
»Nej.»
Jegoruschka vaknade och öppnade ögonen. Vagnen
stod stilla. Han såg en lång rad med foror framför
sig på vägen och några människor, som rörde sig
fram och tillbaka. Vagnarna, som voro lastade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
