Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
l’Ä steppen.
stora ullpackor, sågo höga och runda ut; hästarna
voro små med korta ben.
»Vi äro på väg till Molokana,» sade
Kusmitschoff. »Juden påstod att VarlamofF skulla vara där
öfver natten ... Farväl då, kära vänner, Gud vare
med er!»
»Farväl, Ivan Ivanytsch!» svarade några röster.
»Vänta!» ropade Kusmitschoff. »Ni kan gärna
ta den här lilla pojken med er! Hvarför skall han
behöfva sitta och skaka här hos oss? Låt honom
sitta på ditt lass, Pantelei, och kör långsamt, så
hinna vi upp er! Stig af, Jegoruschka, och gå
dit!»
Jegoruschka klättrade upp på lasset. Någon
fattade tag i honom och lyfte honom högt upp; han
sjönk ned på någonting, som var stort och mjukt
och fuktigt af dagg. Nu tyckte han att han var
nära himlen och långt borta från jorden.
»Se, här är hans röck!» ropade Deniska
nedifrån.
Rocken jämte ett litet knyte kastades upp och
föllo ned bredvid Jegoruschka. Han tog strax knytet
och lade det under hufvudet, bredde rocken öfver
sig, sträckte ut benen och smålog af välbefinnande.
»Sofva, sofva, sofva...» tänkte han.
»Far nu inte illa med honom!» hörde han
Deniska säga.
»Farväl, mina vänner! Gud vare med er!»
ropade Kusmitschoff. »Jag litar på er!»
»Var lugn, Ivan Ivauytsch!»
Deniska hojtade åt hästarna, och vagnen rullade
förbi fororna. Ett par minuter var det alldeles tyst,
som om hela föran sofvit, och det enda, som hördes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
