- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
110

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

pä steppen.

lefde alla de mina, Gud vare lof, och voro vid god
hälsa, men hur det är nu, vet jag inte ... Kanske
någon af dem är död ... Tiden är nog inne för dem
att lämna detta lifvet, ty de äro alla gamla, några äro
till och med äldre än jag. Döden är ingenting att
frukta, det är skönt att få dö, om man blott först
ångrar sina synder. Att dö utan ånger är det
största af alla brott. Öfver en sådan död gläder
sig djäfvulen. Den, som vill dö med en rätt
syndaånger för att ej bli utesluten från Guds boningar,
han skall bedja till den heliga Varvara. Hon beder
då för honom, det är alldeles säkert. Gud har gifvit
henne den plats hon intar i himlen för att alla
skola ha full rätt att bedja henne om en sann
ånger...»

Det var tydligt att Pantelei var fullkomligt
likgiltig för, huru vida Jegoruschka hörde honom eller
ej; han talade lågt och otydligt, släpande på ett och
annat ljud, utan att någonsin höja eller sänka rösten
och hann säga otroligt mycket på en kort stund,
men det var blott osammanhängande satser af ett
innehåll, som icke det minsta intresserade Jegoruschka.
Kanske talade han endast af längtan att när det nu
ändtligen var morgon efter den långa, tysta natten,
få ge luft åt sina tankar, som ständigt kretsade kring
de kära där hemma. När han nu framhållit ångerns
nödvändighet började han åter tala om Maksim
Ni-kolaivitsch från Slawjanosserbsk.

»Ja, så var det... han skickade bort sin lilla
pojke...»

En af de första formännen stannade plötsligt,
sprang åt sidan och började slå med piskan på
marken. Det var en lång, bredaxlad, omkring trettio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free