Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
l’Ä STEPPEN.
andres förebråelser. Då det sista lasset hann fram
till stället där ormen låg, stod mannen med det
ombundna ansiktet ännu kvar bredvid ormen, vände sig
till Pantelei och frågade i jämmerlig ton:
»Hör du, farfar, hvarför slog han ihjäl ormen?»
Han såg upp till Jegoruschka med sina små,
matta ögon; ansiktet var blekt och sjukligt, hakan
röd och mycket svullen.
»Hvarför slog han ihjäl ormen?» upprepade han
och gick rakt fram till Pantelei.
»Det kliade väl i fingrarna på den dumma
människan, därför slog han ihjäl ormen,» svarade gubben.
»Man skall aldrig slå ihjäl snokar .. . Det är ju
allmänt kändt, att Dymoff är en riktig slagskämpe,
slår allt hvad han kan komma åt, och Kirjocha
försökte inte hindra honom, det skulle han ha gjort,
men han bara skrattade — ha-ha-ha, och ho-ho-ho. ..
Men nu skall du inte vara ond, Yasja... Hvad
tjänar det till att förarga sig ?.. . Må Grud vara dem
nådig!... De ha dödat ormen, Dymoff af råhet och
Kirjocha af dumhet... Ja, så är det... De äro
enfaldiga människor, som ingenting begripa. Grud hjälpe
dem!... Se på Emeljan, han rör aldrig någon, så
vida icke nödvändigheten tvingar honom till det...
Det är därför att han är en bildad människa, men
de där båda äro råa och obildade . .. Emeljan, han
rör aldrig någon...»
Förmannen med den röda rocken och svulsten,
och som ständigt svängde med armarna som om han
anfört en osynlig kör, hörde sitt namn nämnas,
stannade och väntade, och när Pantelei och Yasja hunnit
upp honom, gick han bredvid dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
