- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
114

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på steppen.

Vasja fick helt oförmodadt se -Jegoruschka. Hans
ögon blefva fuktiga och sågo ännu mindre ut.

»Se, vi ha ju en liten herre med oss!» sade
han och höll handen öfver ansiktet som om han
blygdes. »En sådan duktig isvostschik ... Du kan
gärna stanna hos oss och fara med ullforor ...»

Den tanken, att samma person skulle kunna
vara både herre och isvostschik, syntes honom så
lustig och så kvick, att han började skratta och
fortsatte att vidare utveckla den idén. Emeljan såg
också på Jegoruschka, men endast helt hastigt och
likgiltigt. Han var helt och hållet upptagen af sina
egna tankar, och om Vasja icke varit, skulle han
icke ha märkt Jegoruschkas närvaro. Fem minuter
hade icke förflutit, förrän han åter började slå med
handen, sedan tog han piskan under armen och
svängde med båda händerna, för att gifva sina
reskamrater en föreställning om hur härligt det var detta
»Herre förbarma dig!» som under natten dykt upp i
hans minne.

Omkring en verst från byn stannade man vid
en brunn. Den svartskäggige Kirjocha, som hissat
ned sitt ämbar i brunnen, låg på magen med
hufvudet och halfva kroppen nere i den mörka
brunnsmynningen, så att man endast kunde se de korta
benen, som knappt berörde marken. Han blef
förtjust öfver att få se sin spegelbild djupt nere i
brunnen och lät höra ett groft, ljudligt skratt. När
han reste sig upp, var han mörkröd i ansiktat.
Dy-moff kom först fram och drack. Han drack under
muntert skratt och tog ofta munnen från ämbaret
för att berätta något lustigt för Kirjocha; när han
slutat dricka, vände han sig om och ropade någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free