Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
l’Ä STEPPEN.
»Slit inte sönder den!» skrek DymofF och
försökte få noten i ordning igen. »Håll i med
händerna!»
»På det där sättet får ni ingenting!» ropade
Pantelei från stranden. »Ni skrämmer ju bort fisken.
Gå längre åt vänster! Där är bottnen jämnare.»
En stor fisk skimrade till alldeles invid noten.
Från alla hördes ett utrop af öfverraskning, och
DymofF hytte förargad med knytnäfven åt det håll,
där fisken försvunnit.
»Nu passade ni inte på! Den kilade sin väg!»
ropade Pantelei och stampade med fötterna.
När DymofF och Kirjocha dragit sig mer åt
vänster, där bottnen var mindre tätt beväxt, kom fisket
så småningom riktigt i gång. De hade aflägsnat sig
omkring tre hundra steg från de andra, som tydligt
kunde se hur de drogo noten, tysta och nästan utan att
våga röra på fötterna, hur de plaskade med händerna i
vattnet och prasslade i vassen för att skrämma fiskarna
och jaga dem in i noten. De drogo noten öfver till
andra stranden, men efter en stund kommo de med
en besviken min varligt klifvande tillbaka till vassen.
De talade med hvarandra, men hvad de sade kunde
man icke höra. Solen brände dem i ryggen, flugorna
stuckos, deras kroppar voro icke längre blå utan
mörkröda. Bakom dem gick Stepka; han hade
skjortan uppkaflad ända upp under armarna och höll fast
den med tänderna. Så snart de gjort en lyckad
fångst, lyfte han upp fisken, lät den glimma i solen
och ropade:
»Se, en sådan raring! Vi ha redan flera
likadana!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
