- Project Runeberg -  Musjikerna med flera berättelser /
130

(1897) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Elin Schosty
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

130

l’ä steppen.

världen, då det ännu icke fanns några järnvägar,
förde han foror mellan Moskva och Nichni och
förtjänade så mycket pengar att han icke visste hvar
han skulle göra af dem. Hvilka köpmän det fanns
på den tiden, hvilka fiskar, och hvad allt var billigt!
Nu voro vägarna kortare, köpmännen girigare, folket
fattigare, brödet dyrare — allt hade blifvit så smått.
Emeljan talade om att förr var han bland sångarne
vid fabriken där han arbetade, hade en utomordentlig
röst och läste noterna obehindradt; nu var han bonde
och lefde blott af sin brors barmhärtighet. Denne
hade nämligen lämnat honom sina hästar, men behöll
i ersättning halfva förtjänsten. Yasja hade förr varit
vid en tändsticksfabrik; Kirjocha hade varit kusk
hos förnämt folk, och hans skicklighet att köra var
känd vida omkring. Dymoff var son till en förmögen
musjik, hade fört ett gladt, sysslolöst lif och ej vetat
hvad bekymmer ville säga, men knappt hade han
fyllt tjugu år, förrän den stränge fadern, som ville
att han skulle vänja sig vid arbete och fruktade att
han skulle bli bortskämd hemma, skickade honom ut
att köra foror som en fattig arbetare. Endast Stepka
var tyst, men på hans ansikte kunde man läsa att
äfven han förr haft det vida bättre.

När DymofF kom att tänka på sin far upphörde
han att äta, antog en bister uppsyn och lät blicken
glida från den ena till den andra af kamraterna och
slutligen stanna vid Jegoruschka.

»Tag af hatten din hedning!» sade han barskt.
»Hur kan man sitta och äta med hatten på? Och
det skall vara en herre!»

Jegoruschka tog af hatten utan att säga ett ord,
kände icke mer hur maten smakade och hörde icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:34:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/musjiker/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free