Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4f»
pa steppen.
Alla vägrade ... Då stämde Emeljan själf upp.
Han började slå med händerna och nicka med
hufvudet, öppnade munnen, men endast ett hest, hväsande
ljud trängde fram ur strupen. Han sjöng med
händerna, med hufvudet, med ögonen och till och med
med svulsten, sjöng med passion, och ju mer han
ansträngde lungorna för att få fram åtminstone en
enda ton, desto hesare blef han.
Äfven Jegoruschka kände sig sorgsen liksom
alla de andra, gick bort och lade sig på ullpackorna.
Han såg upp mot himlen och tänkte på den lycklige
Konstantin och hans hustru. Hvarför gifta sig
människor? Hvarför finns det kvinnor i världen?
Jegoruschka gjorde sig underliga frågor och tänkte att
mannen säkert alltid skulle vara god om han ständigt
hade vid sin sida en vänlig, god och vacker kvinna.
Han kom att tänka på grefvinnan Dranitskaja och
kände sig öfvertygad om att den, som fick lefva
tillsammans med en sådan kvinna, säkert måste vara
mycket lycklig; han skulle gärna vilja gifta sig med
henne, om han bara vågade. Han kom ihåg hennes
ögonbryn och pupiller, vagnen, klockan med ryttaren
och tyckte att han åkte i hennes vagn. Natten
sänker sig ned öfver honom, stilla och varm, och
hviskar något i hans öra, och han tycker att den
sköna kvinnan böjer sig öfver honom, leende ser på
honom och vill kyssa honom ...
Af elden återstod blott två små röda ögon, som
blefvo allt mindre och mindre. Formännen och
Konstantin sutto rundt omkring de glimmande ögonen,
mörka och orörliga, och tycktes ha blifvit mycket
större än förut. De båda ensamma korsen syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
