Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på STEPPEN.
14.1
7.
Under följande natt gjorde formännen upp eld
för att laga mat. En oförklarlig känsla af
förstämning hade smugit sig öfver dem alla. Det var
kväfvande hett, intet förmådde släcka den olidliga törsten.
Månen gick upp, blodröd och dyster, stjärnorna lyste
matt och mörkret bredde sig allt tätare och tätare
öfver steppen. Det var som om naturen plågats af
hemska aningar. Kring elden var det ej så lifligt
som föregående afton. Alla voro nedstämda och
tystlåtna. Pantelei suckade, klagade öfver sina fötter
och förde samtalet in på döden.
Dymoft’ låg på magen och tuggade på ett strå;
grässtråt luktade illa, han var trött och vid
misshumör, och allt detta bidrog att gifva hans ansikte
ett uttryck af äckel och motvilja... Yasja klagade
öfver att det riste i hans haka, hvilket bådade oväder;
Emeljan rörde ej på händerna utan satt stilla och
stirrade dystert in i elden. Äfven Jegoruschka kände
sig nedslagen. Han var trött och utmattad af resan,
och den kväfvande hettan hade förorsakat honom
hufvudvärk.
När maten var färdigkokt sökte Dymoff komma
i gräl med kamraterna för att skingra enformigheten.
»Han med svulsten har redan tagit plats för att
han skall hinna att få sin sked först i grytan!» sade
han och gaf Emeljan en vredgad blick. »Girigbuk!
Alltid skall han försöka att få den bästa platsen vid
elden! Han har varit sångare, därför tror han att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
