Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4f» pa steppen.
Då Jegoruschka hvarken tycktes vilja slå honom
eller tala med honom, hoppade han ned från lasset.
»Jag är förlorad!» ropade han.
Sedan gick han längs utmed fororna, långsamt
och liksom dignande under en tung börda.
»Herre Gud! Hur det gnager på mig och plågar
mig! Jag är förlorad!» upprepade han.
»Var inte ond, Emeljan! Lifvet är så tungt och
förgår så snart!» sade han då han gick förbi Emeljan.
Det kom en blixt från höger och i samma
ögonblick flammade det äfven till längst borta i fjärran,
alldeles som om skenet återkastats af en spegel.
»Jegoruschka! Tag emot det här!» ropade Pantelei
och räckte honom något stort och mörkt.
»Hvad är det?» frågade Jegoruschka.
»Ett basttäcke! Det börjar snart regna. Du
måste breda det öfver dig!»
Jegoruschka reste sig upp och såg sig omkring.
Svarta moln stego upp i fjärran och vältade framåt
liksom af sin egen tyngd. Han tyckte det såg ut
som om ett öga blinkade, när himlen öppnade sig
för blixtarna.
»Earfar, blir det oväder?» frågade Jegoruschka.
»Ack, hvad mina fötter göra ondt!» jämrade sig
Pantelei och stampade med fötterna utan att höra på
honom.
Till vänster syntes en blåaktig, fosforskimrande
strimma — liksom efter en tändsticka — plötsligt
flamma upp och genast slockna. Ett doft ljud hördes
i fjärran — det lät som om någon gått barfota och
stampat på ett plåttak.
Klara blixtar ljungade från olika håll och
upplyste steppen och den mörka himlen. Det fruktans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
