Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i4f»
pa steppen.
värda åskmolnet skred långsamt fram i kompakt
massa; i kanterna hängde långa, svaita flikar. De
sönderslitna flikarna, som hängde rundt kring
horisonten, förlänade det hemska molnet något vildt och
otygladt. Åskknallarna blefvo allt skarpare,
Jegoruschka gjorde korstecknet och drog skyndsamt på
sig rocken.
»Jag är förlorad!» hördes Dymoff ropa från det
första lasset och af uttrycket i rösten kunde man
tro att vreden åter fått makt öfver honom.
»Förlorad!»
Plötsligt bröt ovädret löst med sådan
våldsamhet, att Jegoruschka var nära att förlora både sitt
knyte och sitt täcke. Stormen slet i täcket och
piskade Jegoruschka i ansiktet, rasade hvirflande fram
öfver steppen och framkallade ett så häftigt hvinande
och tjutande i gräset, att det öfverröstade både åskans
dån och vagnsbullret. Den dref det svarta molnet
framåt, jagade upp dammet och förde med sig en
doft af regn och fuktig jord. Månljuset fördunklades
och såg ut som om det blifvit smutsigt, stjärnorna
blefvo mattare, och utmed vägkanten ilade
dammmolnen fram, följda af sina skuggor. Dammoln, fjädrar
och visset gräs rycktes med af stormhvirflarna och
slungades ända upp mot himlen. Hur förfärligt det
måste kännas att komma så nära det svarta
åskmolnet! Ögonen förblindades af damm, och man kunde
ej urskilja något annat än de bländande blixtarna.
Jegoruschka, som trodde att det strax skulle
börja regna, reste sig upp på knä och svepte täcket
omkring sig.
»Pantelei! ropade någon där framme. »A...
a. .. va!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
