Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PA 8TEPPEN.
163
himlen hade nu förvandlats till ett skarpt smattrande,
som när det sprakar i torrt trä.
»Trrach, tach, tach, tach!» stönade åskan, som
rullade fram öfver himlen, stapplade och slog ned
med ett kort, ilsket: trra! antingen i närheten af de
första lassen eller också längre bort.
Det låg något olycksbådande i blixtarnas skarpa,
smattrande ljud. Det hemska skenet trängde igenom
de slutna ögonlocken och göt en isande kyla öfver
kroppen. Hvad skulle man göra för att slippa se
dem? Jegoruschka ville försöka vända ansiktet åt
ett annat håll. Sakta och försiktigt, som om han
varit rädd att någon skulle ge akt på honom, lade
han sig ned på alla fyra, famlade med händerna på
den våta ullpacken och vände sig långsamt om.
»Trach, tach, tach!» smattrade åskan och slog
ned med ett: Rrra!
När Jegoruschka vände sig om, upptäckte han
en ny fara: bakom lasset gingo tre jättar med långa
lansar, som blixtrade i det hemska eldskenet. De
tre männen voro ofantligt stora; de tycktes vara
sorgsna och bedröfvade och gingo tungt och
långsamt med nedböjda hufvud, liksom försänkta i tankar.
Kanske hade de inga onda afsikter, men deras
närvaro ingaf dock fruktan.
Jegoruschka vände sig hastigt om och ropade,
dai’rande i hela kroppen:
»Pantelei! Farfar!»
»Trach, tach, tack!» svarade himlen.
Blixtarna kommo från två håll och upplyste
landsvägen långt bort i fjärran, hela forlängan och alla
formännen. På vägen flöt vattnet i strömmar.
Pantelei gick bredvid lasset med ett litet basttäcke öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
