Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pà steppen. 165
Mellan Pantelei och Emeljan såg han ljus lysa ur
ett stugfönster. Man hade stannat vid en by.
Jegoruschka kastade af sig täcket, tog sitt lilla knyte
och hoppade ned. Nu när han hörde människor tala
rundt omkring sig och såg det upplysta fönstret, var
han icke längre rädd, fastän åskan dånade lika
häftigt som förut, och blixtarna genomkorsade himlen.
»Ovädret gör nog godt,» mumlade Pantelei.
»Gud vare lof! Mina fötter ha blifvit mycket bättre
sedan regnet kom .. .Jaså, du är här nu, Jegoruschka ...
Nå, gå in i stugan då ...»
»Helig, helig, helig ! ...» hväste Emeljan.
»Oupphörligt slår åskan ned... Bo ni här?» frågade han
jättarna.
»Nej, vi äro från Glinova... Vi äro drängar
hos Paterofl’...»
»Ha ni börjat tröska i Glinova?»
»Somliga... Andra ha ännu inte fått hvetet
inbärgadt... Hvad det blixtrar! Det har inte på
länge varit ett sådant oväder...»
Jegoruschka gick in i stugan. En mager,
krok-ryggig, gammal gumma med spetsig haka kom emot
honom. Hon höll ett talgljus i handen, plirade med
ögonen och suckade djupt.
»Ett sådant oväder Gud har sändt oss!» sade
hon. »Och de våra, som äro ute på steppen i natt!....
Tag af er, lille herre!. ..»
Huttrande af köld, drog Jegoruschka af sig den
våta rocken och stod sedan en lång stund alldeles
orörlig med armar och ben utspärrade. Den minsta
rörelse förorsakade honom en obehaglig förnimmelse
af köld och väta. Skjortan var genomvåt, byxorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
