Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
pa steppen.
Och Ivan Ivanytsch gick. Nastasja Petrovna
omfamnade Jegoruschka ännu en gång, kallade honom
sin lilla ängel och började duka bordet. Efter några
minuters förlopp satt Jegoruschka bredvid henne,
svarade på hennes oändliga frågor och åt fet, varm
kålsoppa.
På kvällen satt han åter vid samma bord med
hufvudet lutadt mot handen och hörde på hvad
Nastasja Petrovna, än skrattande än gråtande,
berättade om hans mors ungdom, om sitt eget
äktenskap och om sina barn ... Staren kvittrade i buren,
och från lampan hördes ett svagt, surrande ljud.
Värdinnan talade med låg röst och tappade
fingerborgen oupphörligt af idel sinnesrörelse. Katja,
hennes dotterdotter, kröp under bordet för att taga upp
den och stannade för hvar gång kvar en lång stund
för att få se riktigt noga på Jegoruschkas fötter.
Jegoruschka hörde halfsofvande på och betraktade
den gamlas ansikte, vårtan med hårstråna och de
långa strimmorna efter tårarna ... Han kände sig
djupt bedröfvad .. . Det bäddades åt honom på en
gammal kista, och om han blef hungrig under natten
skulle han få gå ut i korridoren och taga en bit
kyckling, som låg på en tallrik i fönstret...
Tidigt på morgonen följande dag kommo Ivan
Ivanytsch och fader Christofor för att taga afsked.
Nastasja blef mycket glad och ville bjuda på te, men
Ivan Ivanytsch slog med händerna och sade:
»Nej, inte något te för oss! Vi skola strax gå!»
Alla sutto tysta några ögonblick. Nastasja
Petrovna suckade djupt och såg med tårfyllda ögon
på helgonbilden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
