Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kallt blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Som ni behagar, men jag måste strax anmäla
saken.»
Lugnt och stilla, nästan mekaniskt tar gubben
upp två tjugu-kopek slantar och ger dem åt
smörjaren. Denne tar emot dem med samma orubbliga
lugn, ser på gubben med en belåten min och börjar
prata.
»Ni är således kreaturshandlare?... Det måste
vara ett bra yrke!»
Malachin suckar, ser på den sotige mannen och
säger att det visserligen förr i världen var mycket
lönande att handla med oxar, men att det nu mer
är mycket vanskligt och förenadt med stora
svårigheter...
»Här är min kamrat,» afbryter honom smörjaren.
»Kanske ni vill ge honom en slant också...»
Malachin ger äfven kamraten drickspengar...
Tåget går fort och gör jämförelsevis korta uppehåll
vid stationerna. Gubben är belåten. Den unge
stationsföreståndaren har gjort ett behagligt intryck på
honom; han har druckit brännvin och ett lätt töcken
hvilar öfver tankarna, vädret är härligt och han tycker
synbarligen att allt är godt och bra. Han pratar
oafbrutet och skyndar fram till buffeten så snart
tåget stannar vid någon station. Som han känner
behof af att ha åhörare tar han med sig än
lokomotivföraren, än maskinisten och skålar och dricker
med dem.
»Ni ha ert yrke och vi ha vårt...» säger han
med ett förnöjdt leende. »Gud gifve både er och
oss att inte vår egen utan Guds vilja må få råda...»
Brännvinet piggar upp honom så småningom och
försätter honom i ett riktigt verksamhetsraseri. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
