Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 5 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
ETT OBOTLIGT ONDT.
han några gående och gick skyggt nr vägen för dem.
Han tyckte sig öfverallt se kvinnor, kvinnor, som
betraktade honom — endast kvinnor!
»Nu börjar det,» tänkte han, »nu får jag ett
nytt anfall...»
6.
Hemkommen kastade han sig på sängen,
darrande i hela kroppen:
»De äro lefvande varelser! Min Gud, de äro
dock lefvande varelser!»
Han uppjagade sin fantasi på allt sätt och
inbillade sig än att han var en fallen kvinnas far, än
att han var hennes bror, och än att han själf var en
fallen kvinna med sminkade kinder, och allt detta
gjorde honom förtviflad.
Han tyckte, att han nu strax måste utreda den
fråga, som trängde sig på honom — kosta hvad det
ville —, och att den frågan alls icke var något nytt
för honom, utan att den länge upptagit hans tankar.
Han ansträngde sina krafter till det yttersta,
besegrade sin förtviflan, och i det han satte sig upp i
sängen och med båda händerna fattade om hufvudet,
gjorde han sig den frågan; »Hur skall man kunna
rädda alla de kvinnor, som jag såg i går?» Saken
måste ses från flere synpunkter, och han, den lärde
mannen, som aldrig förifrade sig, följde noggrant
den ordning, som därvid borde iakttagas. Efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
