Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OBOTLIGT ONDT.
245
och genom en ny smärta afleda den gamla. Men
det svarta vattnet och den snötäckta, ödsliga
stranden skrämde honom. Han ryste till och gick vidare.
Han passerade Krasnichkasernerna, vände sedan
tillbaka och gick genom en park och från parken åter
till bron.
»Nej, hem, hem!» tänkte han. »Det är nog
bättre hemma!»
Så vände han om ... Återkommen hem, kastade
han af sig den våta rocken och mössan, började gå
längs efter väggarna och fortsatte rastlöst därmed
ända till morgonen.
7.
Då artisten och medicinaren kommo till honom
följande morgon, gick han omkring i rummet med
söndersliten skjorta och sönderbitna händer och skrek
af smärta.
»För Guds skull!» snyftade han, då han fick se
vännerna, »hjälp mig! Gör med mig hvad ni vill,
men för Guds skull rädda mig strax! Jag dödar
mig!»
Artisten bleknade och förlorade all besinning.
Medicinaren hade svårt att hålla tillbaka tårarna,
men som han ansåg att det var en läkares plikt att
under alla förhållanden i lifvet bibehålla
kallblodighet och sinnesnärvaro, sade han helt lugnt:
»Du har fått ett häftigt anfall, men det är
ingenting farligt! Yi måste strax gå till en läkare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
