Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
ETT OBOTLIGT ONDT.
»Gör hvad ni vill, men för Guds skull, låt det
bara gå fort!»
»Du får inte vara orolig! Du måste försöka att
behärska dig!»
Artisten och medicinaren klädde Vasiljeff med
darrande händer och förde honom med sig ut på
gatan.
»Michail Sergjeitsch har länge velat göra din
bekantskap,» sade medicinaren under vägen. »Han
är en mycket älskvärd människa och äfven skicklig
i sitt yrke. Han tog sin examen för ett par år
sedan, men har redan fått stor praktik. Oss
studenter behandlar han som kamrater.»
»Fort... Fort!» ropade Vasiljeff.
Doktor Michail Sergjeitsch tog emot de tre
vännerna mycket artigt, men med en viss kall värdighet.
»Edra vänner ha redan talat med mig om er
sjukdom,» sade han medan han forskande betraktade
Vasiljeff. »Jag är mycket glad att få erbjuda er
min hjälp ... Nå, hur känner ni det nu ? . . . Var så
god och sitt här!»
Han nödgade Vasiljeff att sätta sig i en stor
länstol vid bordet och sköt fram en ask med
cigarretter till honom.
»Nå?» började han och strök honom då och då
öfver knäet. »Låt oss nu taga itu med saken. Hur
gammal är ni?»
Han gjorde flera frågor, som alla besvarades af
medicinaren. Han frågade om icke Vasiljeffs far haft
någon särskild sjukdom, om han ej druckit mycket
vissa tider, om han icke utmärkt sig för häftighet
eller någon annan egendomlighet... Han gjorde
samma frågor om hans farfar, mor, systrar och brö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
