Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
ETT OBOTLIGT ONDT.
de närmaste orsakerna till anfallet och berättade att
han, artisten och Vasiljeff för två dagar sedan gått
till S—ffgatan.
»De glömma hvarför de ha fört mig hit,» tänkte
Vasiljeff. »Hemma är det mycket bättre än här.
Jag går hem.»
Den likgiltiga och skämtsamma ton, som
vännerna och doktorn antogo, då de talade om kvinnorna,
var honom i högsta grad motbjudande.
»Doktor, säg mig nu en gång för alla,» sade han
och försökte behärska sig, »är prostitutionen något
ondt eller icke?»
»Min lilla dufva, om den saken finns väl inte
något tvifvel!» sade doktorn med ett uttryck, som
om han för länge sedan kommit på det klara med
den frågan. »Det är väl ingenting att grubbla öfver.»
»Ar ni psykolog?»
»Ja, det är jag.»
»Kanske det. Ni tycker naturligtvis att den är
berättigad,» sade Vasiljeff, som nu brusade upp och
började gå hastigt fram och tillbaka i rummet.
»Kanske det! Men jag tycker ändå det är bra
besynnerligt. Därför att jag har tillhört två olika fakulteter
och sett eländet på nära håll och skrifvit en
afhandling, för hvilken man höjde mig till skyarna,
men som efter tre års förlopp föll i glömska, därför
att jag har ett hjärta, som kan känna andras
lidanden, därför att jag inte kan tala om dessa arma
kvinnor lika kallt och likgiltigt som om den där
stolen — därför känner jag medlidande med dem,
vill rädda dem — med milda ord locka dem ur
fördärfvat!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
