Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ostronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga för sig och äta... äta ett lefvande djur med
ögon, tänder och fötter! Och det hväser och försöker
bita dem i läppen...
Jag gör en åtbörd af motvilja men... men
hvarför börja mina tänder att tugga? Detta djur är så
afskyvärdt, så ohyggligt och så sällsamt, men jag
äter det — äter med begärlighet och fruktar att
gissa till dess smak och lukt. Jag äter och känner
hur mina nerver spännas, hur hjärtat slår... Ett
djur är uppätet, och jag ser redan de glänsande
ögonen på det andra, det tredje... Jag äter också
upp dem... Slutligen äter jag upp serveten,
tallriken, min fars galoscher, den hvita skylten... Jag
äter upp allt hvad jag ser, ty jag känner att endast
därigenom att jag äter, kan min sjukdom botas.
Ostronen se hemska och vidriga ut, jag darrar vid
tanken på dem, men jag vill äta, äta!
»Gif mig ostron! Gif mig ostron!» ropar jag
förtviflad och räcker fram händerna.
»Hjälp Herre!» hör jag min far ropa med dof,
halfkväfd röst. »Jag blygs att tigga! O, min Gud,
det öfverstiger mina krafter!»
»Gif mig ostron!» ropar jag och rycker min far
i rockskörtet.
»En sådan liten parfvel! Har du någonsin ätit
ostron?» hör jag någon skrattande säga bredvid mig.
Framför oss stå två herrar med höga hattar och
betrakta mig leende.
»Inte kan väl en sådan liten pojke som du äta
ostron? Verkligen? Det skulle vara intressant att
se! Hur kan du ha fått smaka ostron?»
En kraftig hand leder mig till det upplysta
värdshuset. En mängd människor samlas rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
