Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amarevole - Amarezza - Amati - Amatör - Ambe due pedale - Ambitus - Ambros, Aug. W. - Ambrosianska Låfsången - Ambrosianska Sången - Ambrosius - Ambubajæ - Ame - Amiot - Ammon, A. B. - Amon, J. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amarevole. (It.) Se Amabile.
Amarezza. (It.) Med bitter sorg.
Amati. Namn, tillhörande en
cremonesisk familj, hvars medlemmar voro
ryktbara violfabrikanter. Från Amati’s
Guarneri’s och Stradivari’s fabriker
ututgingo de ryktbara s. k.
cremoneserviolinerna.
Amatör. Konstälskare; person, som
idkar konsten för sitt nöje, utan att
vara anställd vid någon offentlig
konstanstalt,
Ambe due pedale. (It.) Antyder i
pianomusik, att båda pedalerna skola
användas, hvarigenom en svag, men
tillika uthållande klang erhålles.
Ambitus. (Lat.) Detsamma som
Diapason. Fordom: de gränser, inom
hvilka melodien fick röra sig.
Ambros, Aug. W. D:r. Jurist i
Prag; f. 1816 i Mautz nära Prag;
har gjort sig känd som componist och
critiker; var förtrogen vän med Rob.
Schumann. Utgifvit: »Culturhistorische
Bilder aus dem musikleben der
Gegenwart» (Leipzig, 1860); »Zur Lehre
vom Quinten-Verbote. Eine Studie»
(Leipzig, Matthes); Die Grenzen der
musik und Poesie. Eine Studie zur
Aesthetik der Tonkunst» (Leipzig,
1855); »Geschichte der musik»
(Bre slau, 1862, I.)
Ambrosianska Låfsången. Den i
christna kyrkan brukliga hymnen »Té
Deum laudamus» (O Gud vi lofve
dig), som är upptagen under N:o 263
i Hæffners choralbok. Denna sång är
icke comp. af Ambrosius »såsom man
länge föregifvit, utan med ursprung
ifrån Österländska kyrkan införd i den
Vesterländska». (Beckman, Svensk
Psalmhistoria).
Ambrosianska Sången. Sålunda
kallades med ett namn de, af Biskop
Ambrosius, i Vesterländska kyrkan införda
choraler, hvilka voro skrifna i de 4
första Authentiska kyrkotonarterna.
Ambrosius. Erke-Biskop i Milano:
f. i Trier eller Arles 333 eller 340;
† 397; införde den rhytmiska
kyrkosången, samt bragte de från grekerna
hemtade 4-tonsföljderna (Tetrachorderna)
i nytt system; har componerat
hymnerna: »O lux beata Trinitas»; och »Veni
redemptor gentium» (samma melodi som
hos oss begagnas till psalmen »Verldens
frälsare kom här», se svenska
choralboken N:o 58). Denna melodi förmodas
dock vara ännu äldre än från kyrkans
1:sta sekler, »ja ända ifrån en grekisk
förkristlig tid» (Beckman:
»Semeiografi» och sv. ps. i sammandrag, m. fl.
a. k.)
Ambubajæ. (Gr.) Sällskap af Syriska
pipblåserskor, hvilka tågade omkring i
Rom, spelade och sjöngo vid högtidliga
tillfållen; för öfrigt i dåligt rykte,
Ame. (Fr.) Ljudpinne.
Amiot. Jesuit och missionär
i China; f. 1718 i Toulon. Utgifvit
värdefulla arbeten öfver chinesernas
musik; † 1794 i Peking.
Ammon, A. B. Stor
contrapunktist; f. 1572 i Tyrolen; anställd som
hofkapellist i München; † derstädes
1614. Comp. Messor; motetter.
Amon, J. A. Kapellmästare hos
furst Wallenstein; f. 1763 i Bamberg;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
