Musik-Lexikon / 28 (1864) Author: Johan Leonard Höijer - Tema: Reference, Music Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Animoso - Animuzzia, G. - Anjou, Nils Johan - Ansatsstycke - Anschütz, Carl - Anslag - Anthem - Anticipation - Antienne - Antiphonale eller Antiphonarium - Antiphoni - Apel, I. A. - Apell, D. P. v. - Aperto - Aphoni. - Aplomb. - Apollo - Apollo-lyra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Animoso. (It.) Behjertadt; modigt.

Animuzzia, G. En af de äldsta,
mest framstående mästarne i den
italienska skolan; f. i Florenz 1500; †
1571 som kapellmästare vid S. Pietro
in Vaticano. Har skrifvit en stor mängd
förträffliga kyrkocompositioner.

Anjou, Nils Johan. Justitie-Rådman
i Norrköping; f. i Upsala 1813.
Amatör på piano och violoncell samt
anförare för musikaliska sällskapet i
Norrköping; kallades 1856 till led. af
musik. akad.; led. af Bach-sällskapet i
Leipzig.

Ansatsstycke. Särskild del af ett
biåsinstrument, som, för vinnande af
högre eller lägre stämning, sättes till
eller tages ifrån instrumentet.

Anschütz, Carl. Utmärkt dirigent
och sångcomponist, elev af Fr.
Schneider; vistas f. n. i New-York; led. af
Svenska musik. akad.

Anslag. Angifvandet af ett accord på
något instrument. Äfven detsamma som
Touche (s. d.)

Anthem. (Eng.) Detsamma som
Antienne (s. d.)

Anticipation. Föruttagning. Det
förhållande som inträffar då man på en
harmonisk eller melodisk hufvudnot
låter följa en genomgående not, som i
den omedelbart derpå följande
harmonien framträder såsom hufvudnot:



Anticipation kallar man äfven sjelfva
den sålunda inträdande, genomgående
noten.


Antienne. (Fr.) Vexelsång mellan
tvänne chörer; kort stroph, som vid
den catholska gudstjensten messas eller
läses vid altaret och besvaras af chören.

Antiphonale eller Antiphonarium.
(Lat.) Den af Gregorius den store
ordnade kyrkobok, i hvilken alla de vid
gudstjensten brukliga kyrkosångerna
blefvo införda.

Antiphoni. Detsamma som
Antienne.

Apel, I. A. Juris D:r; f. i
Leipzig 1771; † derstädes 1816; har
författat värderika uppsatser öfver musik
i de äldre årgångarna af Leipz. allg.
musik. Zeitung.

Apell, D. P. v. Kammar-Råd och
theaterintendent i Cassel; f. derstädes 1754;
var led. af sv. musik, akad.; † i Cassel
1833; har, under psevdonymen Capelli,
uppträdt som medarbetare i Leipz. allg.
musik. Zeitung; comp. psalmer; messor;
operor etc.

Aperto. (It.) Öppet; tydligt.

Aphoni. Svaghet i stämmorna; brist
på tonfärg.

Aplomb. (Fr.) Fasthet i anslaget;
afrundning i tonen.

Apollo. Sånggudinnornas gud, son
af Jupiter och Latona; tillskrifves
uppfinningen af lyran och flöjten.


Apollo-lyra. Trä-blåsinstrument i
form af en lyra, omkring 1 fot högt,
med 42 klaffar och
messingsmunstycke. Tonomfång: F chromatiskt till
f’’’. Instrumentet ställes under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>