Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baj, Tommaso - Baillot, P. - Baini, Guiseppe - Balfe, Michel William - Ballabeue, Gregorio - Ballad. Ballata. - Ballo - Banck, C. - Band - Banda - Banderali, D. - Bandola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baj, Tommaso. Ryktbar äldre
kyrkocomponist; f. 1650 i Crevalcone nära
Bologna; † 1714 som kapellmästare i
Vaticanen; hans »Miserere» uppföres
omvexlande med det Allegriska i
Sixtinska kapellet i Rom.
Baillot, P. Prof. i violinspelning
vid pariserconservatoiren, stor
violinvirtuos och en af hufvudmännen för
den franska skolan; f. 1771 i Passy
nära Paris; † derstädes 1842; har i
förening med Kreutzer och Rode,
utgifvit en berömd violinskola; comp.
concerter; violinsoli etc.
Baini, Guiseppe. Abbate. En bland
nyare tidens förnämste Italienska
musikskriftställare; f. i Rom 1775; †
derstädes 1844, som direktör för
påfliga kapellet; utgifvit: »Memorie
storicocritiche della vita e delle opere di
Giov. Pierl. da Palestrina»; — ett verk
af högt värde för musikhistorien. Hans
»Miserere», skrifvet i den äkta,
classiska stilen, uppföres alltid under
påskveckan i Sixtinska kapellet i Rom.
Balfe, Michel William. Ryktbar
engelsk operacomponist; f. 1808 i
Dublin; har äfven uppträdt, som
dramatisk sångare och violinvirtuos;
debuterade 1832 under namnet Balfi, i
Milano och derefter i Paris i Figaros
rol; uppträdde i Newyork 1834;
beklädde 1846 kapellmästareplatsen vid
itlienska operan i London. Melodisk
rikedom och dramatisk routine
karakterisera hans compositionstalang; bland
hans många operor må nämnas: »La,
Gipsy (Ziguenerskan); Belägringen af
Rochelle»; »Manon Leseauto», hvars
titelroll han skref för Malibran; »The
Rose af Castilien» m. fl.
Ballabeue, Gregorio. En af förra
århundradets störste contrapunktister;
f. i Rom 1720; † derstädes 1803;
hans kyrkochörer a capella äro
förträffliga.
Ballad. Ballata. (It.) Ursprunglig
benämning på sång till dans; sedermera
namn på sångstycke, hvars innehåll
vanligtvis har till föremål något
romantiskt äfventyr, lånadt ur
sagoverlden eller historien.
Ballo. (It.) Namn på ett
dansmusikstycke i en ballet eller opera.
Banck, C. Värderad sånglärare och
sångcomponist; f. 1804 i Magdeburg;
elev af Fr. Schneider; musikreferent
för Dresdner Journalen, och
medarbetare i flera tidskrifter; gjorde 1834
resor i Italien i och för sångstudier.
Band. Små fina spjelor af elfenben
eller metall, hvilka äro fastade tvärs
öfver guitarrens eller zittrans
gripbräde; för att anvisa de ställen, på hvilka
strängarna, för erhållandet af de
bestämda tonerna, skola nedtryckas.
Banda. (It.) Trupp. Ord, som
begagnas att beteckna den s. k.
Janitscharmusiken, hvars instrumenter
utgöras af trummor, bäcken, trianglar,
klockspel m. m.
Banderali, D. Italiensk opera- och
concert-sångare; f. i Milano 1785;
sedan 1828 professor i sång vid
pariserconservatoiren.
Bandola. (It.) Ett med 10
metallsträngar försedt luthinstrument; mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>