Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Devrient, E. P. - Deyks, F. - Diabelli, Anton - Diapason - Diaphoni - Diatonisk scala - Diatonisk tongång - Diatoniska tonslägtet - Diatoniskt tonsteg - Diderot, Denis - Didymiskt komma - Didmusy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftställare; f. i Berlin 1801. Efter att
en tid varit köpman, inträdde han i
Berlinersångakademien och studerade
för Zelter; engagerades derefter som
baritonist vid kongl. theatern 1819.
En ihållande heshet nödgade honom
att (1831) upphöra med sin sång, och
i det stället bilda sig endast för den
dramatiska scenen. Utnämndes 1853
till direktör vid hoftheatern i
Carlsruhe. Utom flera dramaturgiska
arbeten, hvaribland texten till operan »Hans
Heiling» m. fl. operor, har han
utgifvit en »Geschichte der deutschen
Schauspielkunst», 4 band.
Deyks, F. D:r och Prof. vid
gymnasium i Coblenz; f. 1802 i Berg;
musikskriftställare; lemnat uppsatser för
Tidskriften »Caecilia».
Diabelli, Anton. Tonsättare; f. 1781
i Mattsee nära Salzburg; blef i sitt
7:de år chorgosse i klostret
Michaelbayern; kom 1796 i högre latinskolan
i München. Vid 19 års ålder beredde
han sig för det andliga kallet, men
componerade derjemte under Michael
Haydns ledning; egnade sig derefter
helt och hållet åt tonkonsten; reste till
Wien, der han informerade i piano och
guitarr. Uppsatte 1824 egen
musikhandel, som han dock sedermera
öfverlät till C. A. Spina. Diabelli † i Wien
1858; hans compositioner omfatta
musikens flesta grenar; mesta förtjenst ega
dock hans instructiva pianosaker.
Diapason. Hos Grekerna:
benämning på octaven. Hos Fransmännen:
stämgaffel. En rösts eller ett
instruments tonomfång.
Diaphoni. Ursprunglig beteckning
för alla dissonerande intervaller. I
början af medeltiden: liktydigt med
discant, och efter harmoniens uppfinning:
2-stämmig tonsats.
Diatonisk scala. Scala, deri
tonerna fortskrida i stora hela och halfva
tonsteg. Ett undantag härifrån gör
den egentliga mollscalan, deri äfven
förekommer ett öfverstigande tonsteg.
Se Mollscala. Hvarje diatonisk scala
tar namn af sin första eller hufvudton.
Diatonisk tongång. Det
ton-fortskridande, som sker genom stora,
hela och halfva tonsteg, samt, i vissa fall,
äfven genom öfverstigande, tonsteg.
Diatoniska tonslägtet. Hos
Grekerna: det 1:sta af deras 3:ne
tonslägten, hvars tetrachord eller 4-tons
följd bestod af en stor halfton och 2:ne
hela. Hos oss: det system som i sig
upptager endast stora hela och halfva
tonsteg, samt för vissa fall, äfven
öfverstigande tonsteg.
Diatoniskt tonsteg. Se Tonsteg.
Diderot, Denis. Berömd
Fransk philosoph och skriftställare; f. 1713 i
Långres; † i Paris 1784; har i sina
vetenskapliga skrifter äfven afhandlat
musik. Ett urval af dessa skrifter är
upptaget i 8: de årgången af Leipz.
allgem. mus. Zeitung, N:o 12 ff. Jfr.
vidare Alembert.
Didymiskt komma. Se Komma.
Didmusy. Grekisk lärd; lefde
omkring 38 f. Chr.; har, enligt Seneca’s
uppgift, skrifvit omkring 4000 verk,
deribland många beträffande tonkonsten.
D. tillskrifves den ändamålsenliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
