Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flöjt - Flöjtdus - Flöjtverk - Fodor, Joseph - Fodor-Mainvielle, Josephine - Fogelberg, C. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanfogade och anblåstes genom ett
enda munstycke. Det röret, som af den
blåsande hölls med venstra handen,
kallades hos Romarne: tibia sinistra;
det som hölls med den högra: tibia
dextra. Grekerna hade olika flöjter
efter karakteren af deras tonarter, t.
ex.: doriska, phrygiska flöjten, o. s. v.
Jfr. Aulos. I tidernas längd
vidtogos med Flöjten åtskilliga förändringar.
Munstycket borttogs och den hölls på
tvären för munnen, deraf namnet
Flauto traverso. Nuvarande, Flöjt: Flute
allemande. (Fr.), Flauto traverso.
(It.), den s. k. Flöjtraver, förfärdigas
af buxbom, ebenholz eller elfenben, och
är sammansatt af 3:ne delar:
Hufvudstycket, i hvilket munhålet för
blåsningen är anbringadt, mellanstycket
och foten eller fotstycket. De sednare
delarna bilda den smalare ändan af
röret och äro försedda med tonhål och
klaffar; flöjtens tonomfång nedåt beror
på fotstyckets längd. Det vanligaste
är emellertid d’—b’’’ chromatiskt; likväl
skrifves och blåses högre, ända till och
med c’’’’; h’’’ och c’’’’ användas dock föga.
Th. Böhm’s nyuppfunna flöjter (utan
fingerhål, endast klaffar), göras
antingen af trä eller ock helt och hållet af
silfver, med tillsats af guld å öfra
hälften af hufvudstycket. (Priset å
sednare slaget är omkring 318 Rdr Rmt).
Jfr. Quanz. Utom den vanliga
flöjten, som kallas D-flöjt, gifves Flûte
d’amour, som står en terz lägre;
Terzflöjt, en terz högre; Quartflöjt, en
quart högre; Octavflöjten,
Ottavino eller Piccoloflöjt, en octav högre;
Essflöjt, en liten nona högre;
Octavterzflöjt äfven kallad F-piccola, en
decima högre; Panaulon, äfven kallad
G-flöjt, en quint lägre.
Flöjtdus. Se Flauto dolce.
Flöjtverk. Den afdelning i en
orgel, hvars pipor äro försedde med
labium, deraf benämningen Labialverk.
Jfr. Pipverk.
Fodor, Joseph. Violinist och
tonsättare; f. i Venloo 1752; elev af
Benda; vann sitt rykte först i Paris; † i
Moskau 1826. Comp. stråkquartetter;
concerter; sånger m. m. Hans bröder
Charles och Anton Fodor voro
skickliga pianister; den sednare:
concertdirektor i Felix meritis i Amsterdam,
har comp. concerter och sonater m. m.
för piano; stråkquartetter etc.
Fodor-Mainvielle, Josephine.
Berömd sångerska; f. i Paris 1793; gift
1812 med skådespelaren Mainvielle i
Petersburg; var 1812—13, engagerad
vid det Franska skådespelaresällskap,
som införskrefs till Sverige 1803;
anställdes 1814 i egenskap af
premiersångerska vid opera comique, samt
sedermera vid Italienska operan i Paris;
begaf sig 1816 till London och
derefter till Venedig, der en medalj
präglades till hennes ära; anställdes ånyo
1819 vid Italienska operan i Paris;
drog sig slutligen från theatern till följe
af en obotlig heshet, och bosatte sig i
Italien.
Fogelberg, C. J. Svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
