Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intervall - Intonation - Intonera - Intrada - Intrepidamento. Intrepido. - Introduction. Introduzione. - Introitus - Inventionshorn - Inversio - Inversio simplex - Inversio stricta - Invocazione - Irato - Isaak, Heinrich - Isnardi, P. - Isouard, Nicolo'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gör 3 vibrationer på samma tid som
dess grundton gör 2.
Intonation. Sättet att angifva en
ton genom röst eller instrument;
äfven sättet att gifva en orgelpipa lätt
och hastigt anslag, samt att bestämma
hennes klangfärg, renhet och
styrkegrad.
Intonera. Angifva en viss ton.
Intrada. (It.) Inledning; kort
præludium till en instrumentalsats,
förberedande det egentliga stycket. Äfven
musikstycke för pukor och trumpeter,
hvarmed ceremonierna vid högtidliga
tillfällen inledas.
Intrepidamento. Intrepido. (It.)
Behjertadt; oförskräckt.
Introduction. Introduzione. (It.) Den
inledningssats som föregår ett större
tonstycke. I operan: a) Den mindre
instrumentalsats, som begagnas istället
för ouverture; b) Det första
vocalnumret i någon akt.
Introitus. (Lat.) Benämning på den
chörcomposition, hvarmed gudstjensten
i catholska och på flera ställen äfven i
protestantiska kyrkan, vid större
högtidligheter inledes.
Inventionshorn. Se Waldhorn.
Inversio. (Lat.) Det slags
omvändning som eger rum, då de intervaller,
hvilka förut förekommo såsom
stigande, nu blifva framställda såsom
fallande, o. t. o.
Inversio simplex. (Lat.) Den
omvändning, deri intervallernas storlek icke är
strängt iakttagen.
Inversio stricta. (Lat.) Den
omvändning, deri intervallernas storlek är
strängt iakttagen.
Invocazione. (It.) Bön; anropande.
Irato. (It.) Vredgadt.
Isaak, Heinrich, kallad Isaac von
Prag, äfven Arrhigus eller Arrigo
Tedesco. En af Tysklands äldsta och
skickligaste contrapunktister; f. 1440;
elev af Josquin; kapellm. 1475 i
kyrkan San Giovanni i Florenz och
sedermera kapellm. hos kejsar
Maximilian I. Isaak’s dödsår kan icke
med visshet bestämmas. Skrifvit
melodien till Sydtyska gesällernas
vandringsång: »Inspruck, ich muss dich
lassen, ich fahr dahin mein Strassen
etc.», hvilken melodi sedermera
upptogs och ännu begagnas till choral samt
hos oss sjunges till psalmen: »Nu
hvilar hela jorden»; messor; »Canti
carnascialesehi» (3stämmiga sånger som
sjöngos vid carnevalprocessioner, och
hvilka i Florenz och Neapel vunno
mycken popularitet); cantater etc.
Isnardi, P., äfven kallad Isinardi.
Tonsättare; f. i Ferrara i l;sta hälften
af 16:de seklet; var först munk,
sedermera superior i klostret Monte
Cassino och kapellm. vid cathedralen i
Ferrara; † vid 60 års ålder. Comp.
messor; motetter; psalmer etc., utgifna
i Venedig 1561—94.
Isouard, Nicolo’, kallad Nlcolo’ de
Malte. En af Frankrikes mest
omtyckta operettcomponister; f. på Malta
1775. Hans fader, som var
Fransman, bestämde honom för sjötjensten;
Isouard hade i Paris redan tagit
sjökadettexamen, då revolutionen utbröt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
