Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan de Fulda - Johan de Mantua - Johan de Muris - Johann Ernst - Johnson eller Johnsen, Henrik Philip - Johnson-Gräver, Madeleine - Jomelli, Nicolo - Jones, Edward
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förste som i Tyskland componerade
kyrkosånger.
Johan de Mantua (Joannes
Mantuanus). Musikskriftställare i 14:de
seklet; f. i Namur; studerade i Italien
jemte theologi, äfven musik; blef
derefter carthäusianermunk i Mantua.
Hans ryktbara musikafhandling:»
»Libellus musicalis de ritu canendi
vetustissimo, et novo» etc. utkom i Mantua
1380.
Johan de Muris. Se Muris.
Johann Ernst. Prins af
Sachsen-Weimar; f. 1696; † 1715; skicklig
violin- och clavérspelare; af hans comp.
lära 6 clavérconcerter blifvit tryckta.
Johnson eller Johnsen, Henrik
Philip. Hoforgelnist och musikdirektör vid
Franska komiska theatern i Stockholm;
f. i England; anställd först vid
hertigens af Holstein, sedermera konung
Adolph Fredriks kapell; medföljde 1743
denne furste till Sverige, och
anställdes 1745 som orgelnist i S:t. Clara
kyrka i Stockholm; blef 1753
kammarmusikus (clavérist) samt, 10 år
sednare, hoforgelnist och direktör vid
ofvannämnde theater, der (1774—75),
hans operor »Egle» och »Neptun och
Amphitrite» blefvo uppförda. Skrifvit
företalet till Hülphers’ »Historisk
afhandling om Musik», samt den,
nämnde afhandling bifogade: »Kort
orgelverks beskrifning»; componerat och
utgifvit fugor för orgel; choralbok etc.;
24 Oder, stuckne i koppar (1753).
Johnson-Gräver, Madeleine, Mad.
»Pianiste» hos drottningen af
Nederländerna; f. i Holland; elev af
Litolff; har låtit höra sig som utmärkt
pianospelerska såväl i sitt fädernesland,
som i Frankrike, England och
Tyskland. Uppträdde första gången 1851
i Paris: reste 1857 till Amerika, der
hon kallades »Pianots Malibran». I
Stockholm lät hon höra sig å kongl.
theatern 1864.
Jomelli, Nicolo. Berömd Italiensk
tonsättare af Neapolitanska skolan; f.
1714 i Aversa i konungariket Neapel;
elev af Leo och Feo i conservatoriet i
Neapel, samt af Martini i Bologna;
anställdes 1749 som kapellm. vid S:t.
Pietro in Vaticano. 1754 kallades
Jomelli att bekläda
hofkapellmästareplatsen i Stuttgart, der han skref omkring
20 operor, deribland »Il Re pastore»;
»Alessandro in Indie»; »Demofoonte»;
»Achille in Sciro» m. fl.; † 1774 i
Neapel. Jomelli uppträdde som
reformator i orchesteraccompagnementet,
hvilket han gaf färg och sjelfständighet;
hans melodier voro behagfulla, ädla och
inspirerade; hans kyrkocomp., hvaribland
framstå Requiem i Ess-dur.
Benedictus, »Passione de Giesu Christo» och
ett 8-stämmigt Dixit, röja visserligen:
ett måhända något för kyrkan allt för
lifligt element, men äro för öfrigt hållna
i en ädel, storartad och kraftig stil.
Jones, Edward. Engelsk
musikskriftställare; f. i Wales; 1784 utkommo i
London hans »Musical and poetical
relics of the Welsh Bards» etc.,
innehållande dyrbara bidrag till den äldre
poesiens och musikens historia;
»The Bardic Museum» (1802), innehållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
