Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lejonhufvud, Axel Gabriel - Lekare - Lem, Peter - Leman, Euphrosyne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lejonhufvud, Axel Gabriel.
Svenska musik. akad. stiftare och dess
förste Præses; f. på Säters kungsgård
1717; ingick vid 17 års ålder i kongl.
Canzliet i Stockholm; tog derefter tjenst
i Armén; bevistade Finska fälttåget;
blef 1763 öfverstelöjtnant; landtmarskalk
1771; led. af Vitterhets Historie
och Antiquitets Akademien m. m. R.
S. O.; C. N. O.; † på sin egendom
Lindö i Östergöthland 1789.
Lekare, Leikari, Loddare,
Harpare, Gigare, Fidlare. Benämndes
i Svenska medeltidskrifter: musici, som
blifvit inkallade i landet, för att vid
fester uppvakta med musik och
allehanda lekar eller gyckelspel. Under
hednatiden, och äfven under det
christendomen började spridas i vårt land
stodo de som idkade tonkonsten vid
hofven i stor gunst och aktning, då
de hufvudsakligen sysselsatte sig med
sång och poesi. I Wilkinga-sagan
omtalas en vidtfrejdad lekare vid namn
Isung, som var öfverloddare
(hofudloddari) och kunde »sjunga, slå på
harpa, spela fidla och giga, samt
allsköns strängaspel»; då han lekte harpa
för kung Osantrix, sade konungen, att
han aldrig hört bättre spelas. Isungs
läraktiga björn dansade efter
harposlagen. Thetleif, en bland Thidriks af
Bern kämpar, »bjöd till sig svenner
och tjenstemän, loddare och lekare; då
gästabudet var slutadt, gaf han en
öfverloddare, kallad Isung, sin gullring,
som han fått af sin moder; .... och
derjemte gaf han honom en ny klädning,
gullsömmad och af purpur skuren,
som var kungasonen Thidriks
hedersdrägt, och lönte sålunda Isung för
tidsfördrifvet, och en hvar lekare gaf
han en mark eller två.» Tilläfventyrs
hörde till deras class den i Herrauds
och Bosa Saga (kap. 10) omnämnde
Sigurd, som var konung Gudmunds
rådgifvare och tillika en konstfull
mästare att slå harpa. Jfr. Harpa. I
tidernas längd förföllo Lekarne dock
småningom till kringvandrande spelmän
och gycklare, samt slutligen till
verkliga landstrykare hvarföre de ansågos
med förakt, så att de till och med
blefvo föremål för den alvarsamma
lagstiftarens hånfulla skämt. Att »gå med
Spanska fiolen» eller, såsom det i
Götha Rike hette: »gå med fela», var
ännu i sednare tider ett, inom
garnisonsregementerna brukligt, skymfligt
straff. Med ordet leka menades
fordom äfven detsamma som vi kalla
spela; deraf »leka på orgerna» (se
Orgel).
Lem, Peter. Violinvirtuos; f. i
Köpenhamn 1754; elev ef concertm.
Hartmann; erhöll ett kongl. stipendium,
hvilket beredde honom tillfälle att resa till
Italien och Österrike, derifrån han 1783
återvände till Köpenhamn; efterträdde
1791 sin lärare som concert, vid
hofkapellet i Köpenhamn; † 1826. Comp.
och utgifvit en violinconcert.
Leman, Euphrosyne.
Coloratursångerska; f. i Stockholm 1836; elev först
af Julius Günther och sedermera (1856)
af Duprez i Paris; debuterade derefter
å kongl. Theatern i Stockholm i
Paminas roll i »Trollflöjten»; var en tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
