Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Luther, Martin - Luthstämma - Lwoff, Alexis von - Lydisk tonart - Lührss, C. - Lyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utarbeta sin Bibelöfversättning.
Slutligen vann Luther så stort inflytande på
de maktegande, att han vågade ånyo
offentligt visa sig, och, sedan han
afsagt sig klosterlöftet, med större frihet
egna sig åt sitt stora reformationsverk.
Luther † i Eisleben 1546. Varmare
vän än Luther har tonkonsten icke ägt;
henne upphöjde han öfver alla andra
konster och satte henne i bredd med
theologien. Det var genom sin
choralsång som Luther gjorde påfvedömet
mera afbräck än genom alla sina
läror. Han var den förste, som införde
Tyska sången i kyrkan; sjelf skref han
psalmer, till hvilka han satte herrliga
melodier. I Hæffnerska choralboken
(1820) äro följande choraler af honom
comp.: N:is 6, 9, 17, 32, 124 (»Vår
gud är oss en väldig borg), 380, 478;
äfvensom Litanian i samma choralboks
2:dra del, N:o 35.
Luthstämma. En vid
pianoinstrumenter anbringad pedal, som, mellan
hamrarna och strängarna, framskjuter
en med mjukt skinn eller kläde belagd
list, hvarigenom en dämpad ton,
liknande luthans, åstadkommes.
Lwoff, Alexis von. Rysk general; en
bland Rysslands utmärktaste tonsättare;
f. 1799 i Reval; vistas i Petersburg; Lwoff
är tillika känd som violinvirtuos och
derjemte som utmärkt quartettspelare;
nedlade 1861 sin befattning som Direktör
för kejserliga kapellet, samt erhöll
titel af Senator. Comp. den sköna,
allmänt bekanta Ryska Folkhymnen;
kyrkosaker; operorna »Undine» (uppförd i
Wien) och »Bianca e Gualtiere»;
violinsaker med orchester etc.
Lydisk tonart. Den authentiska
tonart, hvars grundton är f. I Hæffnerska
Choralboken (1820) äro choralerna 29
och 483 satte i Lydiska tonarten.
Lührss, C. Tonsättare och
musiklärare i Berlin; f. i Schwerin 1824;
elev af Mendelssohn; vistades en tid
i Rom. Comp. 2 symphonier, uppförda
i Leipzig; pianotrio och quartett; solo
för piano; sånger m. m.
Lyra. Det äldsta bekanta
stränginstrumentet, härstammande från Egypten. Den
brukligaste formen på Lyran, var den af en
aflång fyrkant, hvars båda långsidor
voro bildade i likhet med oxens horn,
förenade öfver och under medelst
träklotsar, vid hvilka strängarne, de der
sålunda bildade instrumentets
medlersta del, voro fastade. Sagan förmäler
att Lyran uppfanns af Mercurius, då
han, vandrade på stranden, derifrån
Nilfloden efter en öfversvämning dragit
sig tillbaka, påträffade, bland andra djur,
en af solen förtorkad sköldpadda.
Råkande att stöta till denna med foten,
dervid den gaf ifrån sig ett ihåligt
ljud, kom han på den tanken, att af
djurets skal förfärdiga ett
musikinstrument. Han spände nämligen deröfver
tarmsträngar, hvilka han, medelst
plektern, bringade att ljuda, och sålunda
var lyran färdig. I början egde detta
instrument 3, sedermera 7 och
slutligen 11 strängar, hvilka vid
spelningen knäpptes antingen med ett
plektrum eller med fingrarna. Lyran
skiljde sig från cittran genom djupare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
