Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Méloplaste - Melopoia - Mendelssohn-Bartholdy, Felix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sångbildare, afser egentligen en tafla, å
hvilken ett liniesystem, men utan någon
slags clav, är uppritadt. På
denna tafla visas eleverna noternas
ställning och sättet att träffa dem. Denna
method, som på sin tid hade mycken
framgång i Frankrike, synes numera
vara lagd å sido. 1825 utgafs i
Paris »Méthode développée du
Méloplaste» af Ph. de Geslin; den var
tillegnad Cherubini.
Melopoia. Hos Grekerna: konsten
att sammansätta en sång; äfven sjelfva
sången.
Mendelssohn-Bartholdy, Felix. En
bland nyare tidens rikast begåfvade
tonsättare; f. i Hamburg 1809, sonson
till den berömde philosophen Moses
Mendelssohn. I Berlin, der fadren, en
rik bankir, några år efter sonens
födelse bosatte sig, utgjorde
Mendelssohnska huset en samlingsplats för den
Preussiska hufvudstadens berömdaste
tonkonstnärer och vetenskapsmän. Den
unge Felix erhöll en lysande
uppfostran, blef elev af L. Berger och af
Moscheles i piano samt af Zelter i
composition. Cherubini, som i Paris
1825 besöktes af fadren, för att få
afgjordt huruvida hans son egde
tillräckliga anlag att kunna med hopp om
framgång egna sig åt tonkonsten,
tillrådde fadren att låta gossen få följa
sin musikaliska böjejse. Sålunda fick
den unge Mendelssohn obehindradt
fortgå på den bana, der han skulle vinna
sina oförgängliga lagrar, men derjemte
erhöll han den vidsträcktaste
humanistiska bildning. Från Grekiskan
öfversatte han metriskt Terentii »Andreia»,
utgaf densamma, och vann med detta
sitt litterära arbete Göthe’s bifall. I
teckning och målning egde han goda
studier, och hvad kroppslig utbildning
beträffar, var han utmärkt simmare,
ryttare samt fulländad dansör. 1827
blef han student vid universitetet i
Berlin. Vid icke fyllda 20 år, hade han
redan skrifvit 4 operor (deribland »Die
Hochzeit des Gamacho» som 1827
gafs i Berlin), 3 quartetter för piano
och stråkinstrumenter; en
stråkquartett, några symphonier samt de båda
ouverturerna till
»Sommarnattsdrömmen»; och »Meeresstille und glückliche
Fahrt» m. m. I London uppträdde han
1829 och spelade tillsammans med
Moscheles sin Concert för 2 piano i c-dur.
Efter en resa till Scottland skref han sin
ouverture till »Hebriderna». I Rom
1830—31 componerades »Der
Walpurgisnacht; l:ste häftet af »Lieder
ohne Worte», 3 motetter för
nunnorna i Klostret Trinità del Monti m.
m. Från 1835 dirigerade han
Gewandhausconcerterna i Leipzig, och
uppträdde ofta sjelf derstädes med sitt
spirituella spel, så väl offentligt som i
enskildta kretsar. Här fulländade han
oratoriet »Paulus». 1836 erhöll han
från universitetet i Leipzig
Doctorsdiplomet, samt gifte sig följande året med
Cæcilie Jeanrenaud, dotter till en
reformert prest i Frankfurt a. M. År 1841
kallades han af Preussens konung till
Berlin som kapellm., och här uppförde
han sin »Antigone». 1843 utnämndes
han till lärare vid conservatoriet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
