Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modulation - Modus - Moeser - Molique, Bernhard - Moll - Mollaccord - Mollscala - Molltonart - Mollenhauer - Monochord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra. Äfven öfvergången eller
utvikningen från en tonart till en
annan. Ordet kommer af Lat. Modulari,
som betyder mäta af; inrätta efter takt
eller i ton.
Modus. (Lat.) Se Tonart.
Moeser. Se Möser.
Molique, Bernhard. En bland
Tysklands yppersta violinspelare och äfven
förträfflig tonsättare; f. 1803 i
Nürnberg, der hans fader var stadsmusikus;
anställd som 1:ste violinist vid
hofkapellet i München, kallades han till
Stuttgart som Hofmusikdirektör; tog
1849 afsked från denna sin befattning
för att begifva sig på konstresor genom
Europa; är f. n. bosatt i London,
sysselsatt med lectioner och concertgifvande.
Comp, messor; symphonier;
stråkquartetter; violinconcerter: sånger
etc.
Moll. Den art af det diatoniska
tonslägtet, hvilken såsom karakteristiskt
kännetecken har liten terz; deraf
benämningen Minore eller Mineur (s.
d.). Genom denna terz erhåller
tonarten sitt veka, milda, vemodigt
klingande uttryck, — deraf ordet moll; från
Lat. Mollis, som betyder vek.
Mollaccord. Treklang, bestående af
grundton, liten terz och ren quint.
Mollscala. Den diatoniska scala,
hvari de halfva tonstegen hafva sin
plats emellan 2:dra och 3:dje, 5:te och
6:te samt 7:de och 8:de tonerna, t. ex.
c d_ess f g_ass h_c. Det i denna
scala förekommande öfverstigande
tonsteget, har sin plats emellan 6:te och
7:de tonen, - här: ass-h. En
annan, ehuru oegentlig art af mollscalan,
men som allmänt begagnas, är den,
hvari de halfva tonstegen förekomma i
uppgåendet mellan 2:dra och 3:dje och
7:de och 8:de tonerna, samt i
nedgåendet mellan 2:dra och 3:dje och 5:te
och 6:te tonerna, t. ex.: C d_ess f g
a h_c G b ass_g f ess_d c. Det är för
att undvika det öfverstigande
tonsteget, som man upptagit denna
oegentliga form af mollscalan. Johann
L. Adam och Rosellen i deras stora
pianoskolor, och Panofka i sin »l’Art
de chanter», hafva dock icke ansett
detta steg osångbart, utan bibehållit
detsamma i sina mollscalor.
Molltonart. Den tonart, hvars
hufvudsakliga beståndsdelar utgöras af
mollscalans toner.
Mollenhauer. Bröderna Friedrich,
Heinrich och Eduard; födde i
Erfurt; Friedrich: 1818, Heinrich: 1825
och Eduard: 1827. Friedrich och
Eduard vistas som violinister i England (?);
den sednare, virtuos på sitt instrument,
var en lång tid concertmästare vid
Thalia-Theatern i Hamburg. Heinrich,
violoncellist, engagerades 1852 vid
kongl. theaterns orchester i Stockholm;
tog afsked 1855; var derefter anställd
vid Stadttheaterorchestern i Hamburg.
Monochord. Ensträngadt instrument,
enligt sägen uppfunnet af Pythagoras,
och inrättadt att visa de vigtigaste
lagar för spända strängars vibrationer;
består i ett bräde, öfver hvars, med
graderad scala försedda, botten är spänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
