Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Musikakademi - Musikdirektör - Musikfester - Musikförläggare - Musikinstrumenter - Musiklitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Academie des Beaux Arts i Paris
(s. d.).
Musikdirektör. Musikanförare vid
något regementes musikcorps. Den som
har sig uppdraget att arrangera,
anordna oeh leda en musikuppförning.
Musikfester. De stora concerter
hvari, med möjligaste fulländning och i
den mest storartade scala, uppföres
mästerverk af olika stilar, under
medverkan af de till hands varande yppersta
tonkonstnärer. De första musikfesterna
i vår tid egde rum 1781 i
Westminsterabtey i London, dervid 100:de
årsdagen af Händel’s födelse firades
under medverkan af mer än 500 musici;
festen varade i 4 dagar. I Schweitz
och i Tyskland anordnas årligen
storartade fester af musikföreningar från
olika trakter. Sednaste stora musikfest
i Stockholm egde rum den 10 Juni
1854, dervid Mendelssohn’s oratorium
»Elias» uppfördes i Ladugårdslandskyrkan
af musikaliska akademien,
under medverkan af hufvudstadens
förnämsta artister.
Musikförläggare. Den som
bekostar ett musikverks utgifvande, mot
vilkor att erhålla egande rätt dertill. De
förnämste musikförläggare i Stockholm
äro: Abr. Hirsch och Abr.
Lundquist; i Berlin: Bote & Bock; i
Leipzig: Breitkopf & Härtel,
Schubert et C:i, Kistner, Peters: i Wien:
Hasslinger, Spina; i Mainz: Schott’s
söner; i Hamburg: Böhme & Cranz;
i Köpenhamn: Loose & Delbanco; i
Milano: Ricordi; i Paris: </i>Brandus
& Dufour</i>.
Musikinstrumenter. Tonverktyg,
bestämda för utförande af musik; indelas
vanligtvis i 3:ne slag; Sträng-
Blås- och Slaginstrumenter. Till 1:sta
slaget räknas Stråkinstrumenter:
violin, alt, cello, contrabas etc.;
Tangentinstrumenter: clavér, piano (med
ett namn kallade Clavérinstrumenter);
Knäppinstrumenter: harpa,
guitarr; sistnämnde 4 instrumenter
tillhöra äfven de krustiska
instrumenternas class, emedan deras ton
uppkommer genom slag eller knäppning. Till
2:dra slaget räknas
Embouchureinstrumenter: flöjt, klarinett, oboe,
fagott, waldhorn, trumpet etc.;
Belginstrumenter: orgel, physharmonika.
Till 3:dje slaget räknas pukan,
klockspel, trumma, tambourin, triangel,
gongong (äfven kallade percussionsinstrumenter)
eller alla s. k. krustiska
instrumenter (s. d.) och således äfven
piano, clavér, guitarr, harpa, cittra
etc.
Musiklitteratur. Ett tidehvarfs, folks
eller lands, i tryckta eller handskrifna
böcker eller afhandlingar framställda
verksamhet inom tonkonstens område.
Hos Greker och Romare behandlades
musikhistorien af Boethius, Apulejus,
Quintilianus, Vitruvius, Plinius m. fl.
Bland senare tiders musikhistorici må
nämnas: Forkel, Baini, Gerbert,
Drieberg, Burney, Kiesewetter, Winterfeld,
Fétis, Chrysander, Jahn, Ulibischeff,
Brendel. Musikens Esthetik och
Philosophi hafva behandlats af Plato,
Aristoteles, J. J. Rousseau, Müller,
Schuberth, Schilling, Lobe, Thibaut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
