Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Piccini, Nicolo - Piccini, Luigi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på kongl. operan i Stockholm) gjorde
mycken lycka. Gluck, som några år
förut anländt till Paris, och der blifvit af
drottning Marie Antoinette med stor
utmärkelse emottagen, samt segervinnare på
stora operan genom sin
»Iphigénie en Aulide», blef honom här en farlig rival.
Men gynnades Gluck af drottningen,
så rönte deremot Piccini af konung
Ludvig XVI ett synnerligen nådigt
omhuldande, samt anställdes som
sånglärare hos drottningen. Med Gluck och
Piccini uppträdde nu mot hvarandra
tvänne olika musikstilar, hvardera
egande sitt mäktiga parti. Den Italienska
stilen, representerad genom Piccini,
förfäktades af hans anhängare, de s. k.
Piccinisterna, då den Fransk-Tyska
riktningen, för hvilken Gluck stod i
spetsen, hyllades af dennes anhängare, de
s. k. Gluckisterna. Striden fördes
häftigt å ömse sidor, men afgjordes, då
Stora operans styrelse förelade Gluck
och Piccini att samtidigt, hvar för sig,
componera musik till operan »Iphigénie
en Tauride». Ur denna täflingsstrid
utgick Gluck som segervinnare. 1780
hade Piccini att täfla med en ny
rival: Sacchini. Båda tonsättarne fingo
från hofvet uppdrag att skrifva hvar
sin opera. Piccini blef dock denna
gång den segrande, genom sin opera
»Didon». 1784 utnämndes Piccini till
sånglärare vid den af baron de
Breteuil grundade ȃcole royale de chant
et de déclamation». Uttröttad af de
intriger för hvilka han oupphörligen
utgjorde ett föremål, lemnade han
Paris 1791, och bosatte sig i Neapel.
Här emottogs han af konungen
särdeles nådigt; erhöll en pension, samt
uppdrag att componera åtskilliga operor.
Misstänkt för revolutionära tänkesätt,
föll han i onåd och måste försmäkta
4 år i fängelse, innan han befriades
genom Garat, som i egenskap af
Franska republikens sändebud, anländt till
Neapel. På flera vänners inrådan
reste han 1798 till Paris, och emottogs
vid sitt besök i dervarande conservatorium
med ett enhälligt »Vive Piccini!»
Ändtligen (1800) utnämndes han till
led. af styrelsen öfver conservatoiren,
men kom aldrig att tillträda platsen.
Ekonomiskt betryck, bekymmer och
förtretligheter af alla slag hade emellertid
undergräft hans helsa. Det understöd
han hittills erhållit af Franska
regeringen var alltför ringa för att han
dermed skulle kunna lifnära sig och sin
familj; föga inbringande voro ock de
concerter han gaf i sin ytterst tarfliga
våning, der han med darrande händer
accompagnerade på pianot sin frus och
dotters sång. En svår sjukdom lade
honom slutligen på dödsbädden. Piccini
† i Passy 1800. Hans compositioner
utmärka sig genom rik uppfinning, väl
beräknad harmonisk byggnad, sanning
och bestämdhet i uttrycket samt genom
en flytande, särdeles intagande sång.
Genom honom erhöll den komiska
operan ensembler och finaler.
Piccini, Luigi eller Ludovico.
Förste sångmästare vid kongl. operan i
Stockholm från 1799 till 1801; f. i
Neapel 1766, son till den förre; † i Passy
1827. Skrifvit clavérsonater; operor af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
