Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tempo commodo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEMPO COMMODO
500
TENOR-BASUN
från det långsammaste till det hastigaste tidmått, genom tradition och bruk
blifvit fastställd.
Tempo commodo. (It.) I lagom tidmått.
Tempo di marcia. (It.) I vanlig
marschtakt.
Tempo, di menuetto. (It.) I
menuettens rörelsegrad.
Tempo di prima (It.) I samma
rörelsegrad som den, hvarmed
tonstycket börjades; användes, då en
tillfällig ändring af tempo inne i stycket
förekommit, och det ursprungliga
tempot skall återtagas.
Tempo gi«sto. (It.) Rörelsegradens
bestämmande efter egen smak.
Tempo primo. (It.) Se Tempo di
prima.
Tnmpo rubato. (It.) I rubbadt tempo.
Föredragssätt, vid hvilket noternas
tidvärde för tillfället något förlänges
eller förkortas.
Tempobeteckning. Gemensamt namn
på de konstord, hvilka bestämma
styckets absoluta tidmått.
Tempobeteckningen finnes alltid antydt vid styckets
början och ofvan notplanet.
Tempus imperfectum. (Lat.) Hos
äldre theoretici: den jemna taktart i
hvilken en Brevis gällde 2 Semibreves.
Tempus perfectum. (Lat.) Den ojemna taktart, deri en Brevis gällde 3
Semibreves.
Tempus vacuum. (Lat.) Hos de
gamle: Ett slags paus, som iakttogs der
i en vers en stafvelse felades, på det
att icke rhytmens likartade gång skulle
afbrytas. Var en sådan paus kort,
eller gällde den en kort stafvelse,
kallades den Limma; gällde den en lång
stafvelse kallades den Prosthesis.
Ten. Förkortning af ordet Tenuto.
Tenero eller Teneramente. (It.)
Ömt; smekande.
Tendrement. (Fr.) Se Tenero.
Tengvall, Hans Jacob.
Musikdirektör vid Malmö högre elementarläroverk,
samt orgelnist och klockare vid S:t
Petri församling i nämnde stad; f. 1787;
var under flera år anställd som
musikdirektör vid Södra Skånska
Infanteriregementet; anförde, under en tidrymd
af omkring 50 år, orchestern i Malmö
vid concerter och spektakler; blef 1815
engagerad som waldhornist vid kongl.
Hofkapellet i Stockholm; led. af musik, akad. samt af flera musiksällskaper
i Sverige och Danmark; f 1863.
Utgifvit åtskilliga mindre sångskolor; flera
värderika compositioner för sång,
deribland recitativ och aria ur »Pygmalion»; concerter för waldhorn etc.;
arrangerat många musikverk»
(Post och Inrikes Tidningar 1863, N:o
112 och 298.)
Tenor. (Fr. Taille.) Hög mansröst,
hvars vanliga tonomfång sträcker sig
från c till a. Ordet Tenor kommer af
Lat. tenere, som betyder fasthålla. Jfr.
Cantus firmus. I quartetter för
mansröster kallas den högre tenorstämman:
Tenor I eller Tenore l :mo; den lägre:
Tenor II eller Tenore 2:do.
Tenor-basun. Basun med tonomfånget E-ess i chromatisk följd;
noterna för Tenor-basun skrifvas i tenor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
