Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vogel, Friedrich Wilhelm Ferdinand - Vogler, Johann Caspar - Vogler, Georg Joseph, Abbé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sångdirigent; var sedan 1845 anställd som
orgelnist i Tyska och Franska
reformerta kyrkorna derstädes; är f. n.
orgelnist och musiklärare i Bergen i
Norge. Skrifvit clavér-, orgel- och
sångcompositioner.
Vogler, Johann Caspar.
Orgelspelare; f. 1698; elev af Seb. Bach, och
af denne ansedd för den störste
orgelspelare, som utgått ur hans skola;
Hoforgelnist och Borgmästare i Weimar;
† 1765. Utgifvit 2:ne varierande
choraler för orgel.
Vogler, Georg Joseph, Abbé.
Djupsinnig theoretiker, stor tonsättare och
orgelspelare; f. i Würzburg 1749.
Fadren, violinfabrikant, gaf sin son en
vårdad musikalisk uppfostran. Hos
Jesuiterna i Würzburg och Bamberg
grundade Vogler sina juridiska studier, och
det påstods att han var medlem af
deras Orden. 1771 kom Vogler till
Mannheim, comp. der en balett, och
tillvann sig till den grad Churfurstens
bevågenhet, att denne lät Vogler på
sin bekostnad resa till Italien, för att
hos Pater Martini i Bologna fullkomna
sin musikbildning; prestvigdes i Rom,
och blef utnämnd till riddare af
Gyllene Sporren samt till Protonotarie och
Påflig kammarherre; 1775 återvände
Vogler till Mannheim, der han
öppnade en musikskola, i hvilken han höll
offentliga föreläsningar; utnämndes till
2:dre kapellm. jemte Holzbauer.
Återkommen från en resa i Frankrike,
Spanien, Grekland och Afrika, begaf han sig
till Sverige, der han anställdes 1786
som kongl. kapellm. i Stockholm, för
att, gemensamt med Kraus, leda
kapellet. Uttini var nämligen vid denna
tid af ålder och sjuklighet oförmögen till
tjenstgöring. Vogler och Kraus voro
de förste, som anförde med taktpinne,
förut dirigerades kapellet medclavecinen.
Sedan Vogler i Stockholm uppfunnit
instrumenterna »Orchestrion», samt,
tillsammans med Rackwitz, »Organochordium»
reste han genom Europa som
orgelvirtuos och rönte för sitt spel
öfverallt utmärkelser och beundran. Från
många håll fick han dock erfara
rättvist tadel för det stundom öfverdrifna
i sina tonmålningar. Så t. ex.
framställde han i sitt orgelspel sjöbataljer,
murarnas fall i Jericho, ja till och med
Risberedningen i Afrika. Dessa hans
besynnerliga infall äro dock att betrakta
som tillfälliga afvikelser, utan ringaste
inflytande på hans konstnärliga
verksamhet i öfrigt, hvilken berättigar
honom till ett namn bland tonkonstens
store mästare. Under det Vogler gjorde
sina konstresor, anförde Hæffner
kapellet. Voglers enda Svenska opera:
»Gustaf Adolph oeh Ebba Brahe»,
uppfördes 1:sta gången i Stockholm 1788.
I 2:ne års tid höll Vogler här offentliga
föreläsningar i musik; lemnade Sverige
sista gången 1799; skref i Köpenhamn
musik till Dramen «Hermann von Unna»;
höll musikföreläsningar vid universitetet
i Prag 1800; kallades derefter till
Wien, för att der gifva sin opera
»Samori»; efterskrefs 1807 från Darmstadt,
der han utnämndes till Hofkapellm. och
andligt Geheime-Råd; † derstädes 1814;
hans titlar voro då: »Päpstlicher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
