- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
4

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ens uttala något omdöme om dem. Om man frågar mig hvarför, kan jag endast svara att jag icke har något sådant. Många gånger har jag funderat, grubblat och öfvervägt, men resultatet har aldrig blifvit detsamma — så förhåller det sig sannerligen! Antagligen därför att Thomas Stevens är för mer än jag. Har han talat sanning — nå, då är allting godt och väl. Och har han talat osanning, så är ändå allting godt och väl. Ty hvem kan lämna några bevis för eller emot? Jag afstår från lösningen af problemet, och de klentrogna kunna göra så som jag har gjort — gå och sammanträffa med Thomas Stevens själf och diskutera med honom de händelser som jag, om lyckan står mig bi, nu skall relatera. Hvar man skall söka honom? Det är mycket enkelt. Någonstädes mellan 53:dje graden nordlig latitud och polen å ena sidan, och å den andra på de yppersta jaktmarker som ligga mellan östra kusten af Sibirien och det aflägsnaste Labrador. Att han finns någonstädes på detta tydligt angifna område, därpå kan jag sätta mitt ord i pant som en hederlig man, som vill lämna ärligt tal och rättrådigt lefverne i arf åt sina efterkommande.

Det är möjligt att Thomas Stevens har tummat kolossalt på sanningen, men då vi först träffades — det bör läggas på minnet — steg han plötsligt in i mitt läger på en plats, där jag trodde mig vara minst tusen mil bortom civilisationens yttersta gräns. Vid åsynen af detta människoansikte, det första jag såg sedan långa månader, kunde jag ha rusat fram och tagit honom i famn, fastän jag inte alls är någon demonstrativ människa, men för honom tycktes besöket vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free