- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
6

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Till Fort o’ Good Hope är det emellertid en lång färd norrut, öfver och bortom polcirkeln, genom trakter där få män ha satt sin fot. Och när så en slusk, som inte kan vidare klassificeras, kommer in till en från mörkret utan att man vet hvarifrån och slår sig ned vid ens eld och börjar tala om att »spatsera omkring» och »göra en liten tripp», kan det vara på tiden att vakna och skaka upp sig ur sitt drömmande tillstånd. Jag såg mig omkring. Jag såg vindflöjeln och där nedanför granriset, som tjänade till underlag för sofhudarna — jag såg säckarna med lifsförnödenheter, cameran, hundarnas frostiga andedräkt kretsande utomkring ljusskenet, och ofvanför allt detta en bred strimma norrsken, som en bro tvärsöfver zenit från sydost till nordväst. Jag ryste. Det är någonting magiskt i Nordlandets nätter, som stjäl sig öfver en likt feberfrossan från träsk. Man blir gripen och öfverväldigad innan man har en tanke på det. Så stannade min blick på snöskorna, som lågo med bottnarna uppåtvända och i kors där han hade slängt dem. Jag sneglade också på min tobakspung. Minst hälften af dess ganska rikliga innehåll var försvunnet. Detta var afgörande. Min fantasi hade icke bedragit mig.

Naturligtvis var han nästan vanvettig genom lidanden, tänkte jag, i det jag såg noga på honom — en af dessa förvildade vandrare, som irra omkring långt från sin födelseort och likt förlorade själar ströfva genom väldiga ödemarker och öfver okända djup. Nåja, så må han fortfara med sitt pladder, tills han möjligen samlar sina förvirrade tankar. Hvem vet?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free