Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
högt till himlens Herre? Eller att jag grep min
handyxa och rusade efter?»
»Er handyxa?» utbrast jag, häpen vid denna tanke.
»Er handyxa — och en kolossal mammuttjur, trettio
fot lång och tjugu fot...»
Nimrod instämde i min munterhet, han skrattade
med full hals. »Ja, skulle det inte kosta lifvet?»
utropade han. »Var det inte en ren galenskap? Jag
har skrattat åt det många gånger sedan, men då
skrattade jag minsann inte, jag var alldeles galen af harm
öfver min förstörda bössa och min Klooch. Kom
ihåg, en splitter ny men icke klassificerad eller
patenterad hundras bortsopad innan den ännu hade öppnat
sina ögon eller hunnit bli dokumenterad! Nåja, så går
det till här i världen. Lifvet är fullt af missräkningar,
och det kan vara rätt så godt det. Kött smakar
bäst strax efter hungersnöd, och en bädd känns
mjukare efter en mödosam färd.
Som jag nyss sa’ — jag gaf mig af efter den där
besten väpnad med handyxa, och jag följde hans väg
nedåt dalen. Men då han svängde tillbaka mot
dalens öfre ända, befann jag mig andfådd vid den nedre.
På tal oin föda, så kan jag så gärna här göra ett
uppehåll för att förklara ett par saker. Däruppe, midt
ibland bergen, finns en väldigt märkvärdig formation.
Det är en hel mängd små dalar, alla så lika som ärter
i en skida och alla prydligt infattade af branta
klippväggar som resa sig på alla sidor. Vid deras nedre
ände finns ofelbart små öppningar, där vattenafloppet
eller isskredet måste ha brutit sig ut. Den enda
vägen dit in går genom dessa öppningar, som alla äro små,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
