- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
14

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

men somliga mindre än andra. Och hvad nu föda
beträffar — ni ser ut att vara en världsvandrare, och
det är därför troligt att ni har traskat omkring på de
regndränkta öarna utmed Alaskas kust nedåt
Sitkavä-vägen. Och ni vet hur det växer där — frodigt,
saftigt och jungelartadt. Nå, på samma sätt var det med
de här dalarna. Djup, rik jordmån, med ormbunkar
och gräs och allt så’nt där så högt att det skulle
räcka er öfver hufvudet. Regn tre dagar af fyra under
sommarmånaderna. Där fanns föda för tusen
mammutdjur, att nu inte tala om att där också fanns smärre
villebråd till människoföda.

Men nu kommer jag tillbaka till min historia. Vid
nedre ändan af dalen blef jag andfådd och måste stanna.
Då började jag fundera, ty medan jag kippade efter
andan blef jag allt hetare och hetare och jag kände att
jag aldrig skulle få någon ro i min själ förrän jag
hade dinerat på rostad mammutfot. Och jag visste
också, att detta var detsamma som skookum
ma-mook pukapuk. Ursäkta landsmålet — jag
menar att en svår kamp förestod. Mynningen till min
dal var mycket trång och bergväggarna branta. Högt
uppe på ena sidan låg en väldig gungande eller
rättare sagdt balanserande klippa, som väl vägde sina
modiga två hundra ton. Just en sådan var det jag
behöfde. Jag dref i väg tillbaka till lägret, och hela
tiden gaf jag noga akt på att besten inte skulle slippa
förbi. Jag tog fram min ammunition. Den var ju
ingenting värd sedan bössan hade blifvit förstörd, så
att jag öppnade patronerna, tömde ut krutet under
klippan och antände det med en lång lunta. Laddningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free