- Project Runeberg -  För mycket guld och andra berättelser från Klondyke /
16

(1917) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

efter honom innan jag rastade för att äta kvällsvard.
Kan ni tänka er detta uppträde? En kapplöpning
mellan människa och mammutdjur! En hippodrom med
sol, måne och stjärnor till åskådare!

Det tog två månader, men jag gjorde det i alla
fall. Och detta är ingen fantastisk inbillning. Rundt,
rundt jagade jag honom; jag höll mig i en cirkel
innanför hans och åt torkadt kött och bär medan jag
sprang. Emellanåt stal jag mig också till en stunds
sömn. Naturligtvis blef han då och då alldeles
ursinnig och vände. Då måste jag hålla mig till
sumpmarkerna invid vattendraget, och där låg jag och öste
ut förbannelser öfver honom och hans förfäder och
befallde honom trotsigt att komma närmare. Men
han var för klok att ge sig in på sumpmark. En
gång stängde han in mig invid bergväggen och jag
kröp baklänges in i en djup rämna och väntade. Så
snart han stack in sin snabel och trefvade efter mig,
bearbetade jag den med yxan, tills han drog ut den
igen med ett tjut som var nära att spränga mina
örhinnor. Han var alldeles vild. Han visste att han både
hade och inte hade mig fast, och det gjorde honom
rent galen. Men han var inte dum. Han visste att han
var fredad så länge jag stannade i bergsrämnan, och
han beslöt att hålla mig kvar där jag var. Däri gjorde
han förbaskadt rätt, men han hade inte tagit matfrågan
med i räkningen. Där fanns hvarken föda eller vatten
och därför kunde han inte hålla ut med belägringen.
Han stod framför öppningen i timtal, höll utkik på mig
och slängde bort mosquitos med sina stora hängande
öron. Men så blef han törstig och rände omkring och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:15:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mycketguld/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free