Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
honom hårdt. Öfvervakandet af arbetet vid grufvan
erbjöd ingen lättnad i den dagliga enformigheten, och
i slutet af januari hade han börjat göra en och annan
utflykt till Dawson, där han för någon stund skingrade
sin ledsnad vid spelborden. Just därför att han kunde
våga att förlora, vann han, och »Pentfields tur» blef
ett bevingadt ord bland faraospelarna.
Denna tur följde honom till andra veckan i
februari. Hur mycket längre den kunde ha sträckt sig är
omöjligt att säga, ty efter ett särskildt tillfälle spelade
han aldrig mer.
Det var i operahuset det hände, och i en timmes
tid hade det sett ut som om han icke kunde sätta ut
pengar på ett kort utan att vinna. Under den stillhet
som rådde mot slutet af en gifning sade Nick Inwood
— som höll banken — helt apropå:
,»Nå, jag undrar hur det går er kompanjon därute,
Pentfield.»
»Lita på att Corry har det bra>, svarade
Pentfield, »och det förtjänar han också.»
»Hvar och en har sin smak», förklarade Nick
skrattande, »men jag skulle knappast kalla det ’för bra’ att
gå och gifta sig.»
»Gifta sig? Corry?» utbrast Pentfield misstroget,
men på samma gång ytterligt öfverraskad.
»Ja visst!» sade Inwood. »Jag såg giftermålet
an-nonseradt i San Francisco-tidningen, som koin hit öfver
Isen i morse.»
»Jaså, och hvem är hon?» frågade Pentfield med
samma tåliga och behärskade min som då man
deltager i en lek och hela tiden vet att ett homeriskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
