Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
andra, hörde Pentfield klangen af annalkande klockor
och höll in sina hundar. I
Ett spann tröttkörda hundar, som drogo en tungt
lastad släde, kom fram vid den smala kröken. Vid
styrstången gick en man, som skötte den på ett för
Pentfield välbekant sätt, och bakom släden gingo två
kvinnor. Hans blick återvände till mannen vid
styrstången. Det var Corry. Pentfield steg ur och
väntade. Han var glad att Lashka var med honom.
Sammanträffandet kunde aldrig ha skett lämpligare om det
hade varit anordnadt på förhand, tyckte han. Och
medan han väntade, undrade han hvad de skulle
komma att säga, hvad de kunde vara i stånd att säga.
Hvad honom själf beträffade, behöfde han naturligtvis
icke säga någonting alis. Alla förklaringar tillkommo
dem att ge, och han var färdig att lyssna till dem.
Då de voro jämnsides med hvarandra, kände Corry
igen honom och höll in sina hundar. Och med ett:
»Hallå, gamle gosse!» sträckte han ut sin hand.
Pentfield skakade den, men utan värme och utan
att säga ett ord. Under tiden hade de bägge
kvinnorna hunnit fram och han såg att den ena af dem
var Dora Holmes. Han strök af sig mössan, så att dess
klaffar flaxade, och skakade hand med henne; sedan
vände han sig till Mabel. Hon lutade sig framåt,
vacker och strålande, men såg häpen ut, då han räckte
henne handen. Han hade ämnat säga: »Hur står det
till, mrs Hutchinson?» Men hur det nu var, ville
»mrs Hutchinson» ej öfver hans läppar, och allt hvad
han förmådde säga var: »Hur står det till?»
Det låg så mycken stelhet och förlägenhet öfver
situationen som han någonsin kunde önska. Mabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
