Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För mycket guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
syntes till. Floden var lika tom på sådana som staden
tycktes vara på lif och rörelse.
»Ser ut ungefär som om ängeln Gabriel hade
tutat här i sitt lilla horn — och du och jag hade
kommit på efterkälken», anmärkte Hootchinoo Bill.
Han sade detta helt vårdslöst, som om det icke
skulle ligga någonting ovanligt eller märkvärdigt i en
sådan tilldragelse. Och Kink Mitchells svar blef lika
vårdslöst, som om inte heller han kände någon
synnerlig sinnesrörelse.
»Eller också som om de alla vore baptister och
hade tagit båtarna för att fara sjövägen till himlen»,
inföll han.
»Gubben far därhemma var baptist», tillade
Hootchinoo Bill. »Och han höll alltid på att det var
fyrtiotusen mil närmare den vägen.»
Så var det slut med deras skämt. De löpte in
med kanoten och klättrade uppför den höga jordvallen.
En viss högtidlig bäfvan grep dem då de vandrade
genom de öde gatorna. Staden badade i solsken.
Ett sakta vinddrag kom linorna att slå mot flaggstången
utanför de stängda portarna till Caledonia Dance Hall.
Mosquitos surrade, rödhakor sjöngo och nötskrikor
trippade hungriga omkring bland hyddorna; men ingen
människa syntes till och icke ett enda tecken till
mänskligt lif.
»Jag håller på att dö af törst», sade Hootchinoo
Bill, och han sänkte omedvetet sin röst till en hes
hviskning.
Kamraten nickade endast till svar; han var
obenägen att låta sin röst störa stillheten. De traskade
framåt under mulen tystnad, tills de slutligen öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
